schnauzertassarna

Igår var ännu en ridlektion på ridskolan och jag fick Bruniz, en haflingerkorsning som jag själv tycker är ganska svårriden. Han är en som en "betongklump", lite grövre modell och helt i sin egna lilla värld. Han går varken att öka eller minska på eftersom att han är så "stum". Han går helt enkelt bara varv efter varv i sin egna takt och kan bli lite irriterad om man kräver "för mycket" utav honom, t.ex. att man vill gå ut ordentligt i hörnen, byta varv eller bara öka tempot en aning.

Vi hade hoppning på schemat och han har väll kanske inte världens bästa hoppteknik, det är precis så att han kommer över hindrerna men på något sätt lyckas han i alla fall. Vi skulle rida på en åttvolt och det fanns 2 hinder och 1 bom på medellinjen. I galopp skulle vi en och en rida på denna åttvolt och göra galoppombyten över bommen eftersom att man byter varv precis efter. Det var nästan så att jag skrattade när JAG hörde att vi skulle göra galoppombyten, jag har aldrig gjort ett galoppombyte i hela mitt liv så hur skulle detta gå på en häst som jag dessutom inte riktigt fungerar så bra med?

Det blev min tur och jag fattade galopp och försökte bara göra det jag hört att man ska göra vid galoppombyten, ställa om, sitta till, titta dit man skall och flytta fram motsvarande skänkel till den galopp man vill byta till. Herregud tänkte jag, fyra saker på en gång och för något som jag dessutom aldrig provat på tidigare, men ett försök var det ju värt i alla fall tänkte jag. Vi närmade oss bommen och jag lyckades på något vis genomföra alla fyra kriterierna och jag kände i luften över bommen att hästen bytte galopp. Vilken känsla jag fick! Och gud vad stolt och glad jag blev över att jag faktiskt klarade det. Ridläraren ropade glatt "bra" och det var ju bara för mig att fortsätta rida på denna åttvolt. Andra gången vi kom till bommen lyckades jag göra ännu ett galoppombyte men tredje och sista gången gick det inte alls. Men för mig gjorde det absolut ingenting och ridläraren tyckte att det var perfekt så de senaste dygnet har jag bara svävat på små moln. 

Jag vet inte riktigt om det är svårt att genomföra galoppombyten, jag har ju som sagt aldrig provat tidigare och det var ju en lite knepig häst jag satt på. Men oavsett hur lätt eller svårt det är, är jag bara så otroligt stolt över mig själv att jag faktiskt klarade det. Det kanske inte är så svårt som jag alltid trott men för mig var det en otrolig känsla.

Jag har försökt att använda min kreativa sida och göra en modell av banan vi red för att inlägget inte ska se så tråkigt ut med bara en massa text, men principen kanske framgår i alla fall.