schnauzertassarna

Haha, det känns som att jag inte skriver mer än om min otur och mina misslyckanden här numera. Så nu bjuder jag bara ännu mer på det... :/

Igår red jag Tabsco och det enda som var positivt var att det var ljust ute när jag red, resten gick bara åt skogen. Det hela började med att vattenledningarna i stallet hade frusit vilket gjorde det mycket svårt att skölja bett, byta vatten, rengöra hinkar, hälla vatten på betforen och alla andra sysslor som underlättas med vatten. Snälla personer skulle senare försöka få ordning på vattnet men så länge fick "vattensysslorna" i stallet vänta. Jag red sedan ut och det var riktigt härligt trots kylan, dessvärre var det fler som tyckte det var trevligt att bege sig ut i naturen vilket gjorde att jag och den inte alltför självsäkra hästen Tabasco (hoppas ni känner av ironin XD) mötte många skidåkare, joggare, pulkåkare och gående. Tabasco brukar ju sjåpa sig med det mesta och flesta så ni kan ju förstå att när vi möter en liten "skidskola", (det var nog snarare en stor familj men ändå) med "plankor" på fötterna, inte var det lättaste för Tabasco. Nästan 50 meter innan börjar han trippa på tårna, frusta och försöka hitta andra vägar att gå för att slippa möta "skidskolan" på 7 pers. 20 meter innan börjar "skidskolan" omtänksamt att snyggt rada upp sig i kanten av vägen för att bereda plats åt mig och Tabasco. Tabasco märker dock inte den stora familjens omtänksamhet utan har starkt bestämt sig för att barnen i familjen säkert inte fått frukost och är extra sugna på häst en kylig dag som igår. Jag sitter av och försöker att leda Tabasco förbi istället vilket inte heller blir särskild stor framgång. Jag står mest och försöker att "dra" Tabasco förbi den säkert jättehungriga familjen men efter en stund märker jag att han tar ett par steg framåt om jag går emellan han och "skidskolan". Lyckligtvis lyckas vi faktiskt ta oss förbi familjen medan de står och försöker titta åt ett annat håll för att inte få Tabasco att känna sig uttittad, vilket jag inte vet om det hjälper ändå men jaja, förbi kom vi ju i alla fall. Jag märker att tiden runnit iväg och smsar pappa och ber honom hämta mig en kvart senare än vad vi egentligen bestämt. För att spara tid blir det en hel del galopp på vägen hem i snön vilket inte alls är helt fel men när vi nästan är tillbaka vid stallet tänkte jag kolla om pappa svarat på smset men det är helt tomt i fickan. Fasen också, (för att uttrycka min ilska milt), då var det bara att vända tillbaka och leta. Jättekul att leta igenom en sträcka på flera 100 meter efter en vit mobil i vit snö :( Efter att nästan kommit tillbaka till det ställe jag vet att jag hade mobilen senast på, möter jag ett par som jag ivrigt frågar om de sett en mobil. Mannen nickar och tar fram min mobil ur fickan, det var nästan så att jag gick ned på knä och tackade dom :P Men nu var det verkligen bråttom, jag skulle ta in hästarna till stallet och var redan försenad, galopp var det enda i mitt och Tabasco´s huvud, som visste att mat väntade hemma i stallet. Väl hemma i stallet gjorde jag i ordning Tabasco och ställde in honom i boxen för att sedan ta in de andra hästarna som fortfarande var ute i hagarna. När de endast var två hästar kvar i hagen hinner oturen ifatt mig igen, en utav hästarna är den mest rymningsbenägna häst jag någonsin hanterat så jag var väl medveten om att jag skulle vara på min vakt. Jag hann inte mer än ta loss det nedre hagstängslet och krypa under den innan Tequila bokstavligen klämde sig förbi och smet under det högre hagstängslet. För att få utlopp för den oerhörda glädjen som hon fylldes av bockade hon innan hon försvann runt hörnet på stallet. Gud, vad jag hoppades på att hon skulle stå utanför stalldörren när jag springandes skulle komma fram, och visst gjorde hon det! Nu fylldes jag av glädje istället men den varade dock inte så länge. Med alla hästarna i respektive boxar hade den snälla grannen fixat vatten i hinkar tills vidare eftersom att vattnet fortfarande inte fungerade i stallet. Jag såg att pappa kommit och väntade på parkeringen vilket gjorde att jag skyndade mig extra mycket för att han skulle slippa frysa i bilen. Efter att ha slafsat runt med vatten till allt som behövde det råkade jag spilla ytterst lite vatten i kanten på stallgolvet och eftersom att det var mer än -10 grader i stallet frös det snabbt till is vilket jag snabbt glömde av och lika snabbt halkade på. Mitt ansikte åkte in i en utstickande låsanordning, resten av väggen var helt fri ifrån utstickande saker men med min otur skulle jag givetvis lyckas få ansiktet att pricka mitten av låsanordningen, 1 cm ifrån ögat. Så idag vaknade jag upp med en mindre blåtira runt höger öga :( Jaja, jag har lärt mig att tänka positivt, tur var väll det att inte ögat skadades.

Så om ni känner att ni behöver lite otur eller råd för hur man som mest krånglar till sin vardag har jag massvis i lager att rea ut nu under mellandagarna ;)

Bilder ifrån gårdagen: