Galoppombyte
Vi hade hoppning på schemat och han har väll kanske inte världens bästa hoppteknik, det är precis så att han kommer över hindrerna men på något sätt lyckas han i alla fall. Vi skulle rida på en åttvolt och det fanns 2 hinder och 1 bom på medellinjen. I galopp skulle vi en och en rida på denna åttvolt och göra galoppombyten över bommen eftersom att man byter varv precis efter. Det var nästan så att jag skrattade när JAG hörde att vi skulle göra galoppombyten, jag har aldrig gjort ett galoppombyte i hela mitt liv så hur skulle detta gå på en häst som jag dessutom inte riktigt fungerar så bra med?
Det blev min tur och jag fattade galopp och försökte bara göra det jag hört att man ska göra vid galoppombyten, ställa om, sitta till, titta dit man skall och flytta fram motsvarande skänkel till den galopp man vill byta till. Herregud tänkte jag, fyra saker på en gång och för något som jag dessutom aldrig provat på tidigare, men ett försök var det ju värt i alla fall tänkte jag. Vi närmade oss bommen och jag lyckades på något vis genomföra alla fyra kriterierna och jag kände i luften över bommen att hästen bytte galopp. Vilken känsla jag fick! Och gud vad stolt och glad jag blev över att jag faktiskt klarade det. Ridläraren ropade glatt "bra" och det var ju bara för mig att fortsätta rida på denna åttvolt. Andra gången vi kom till bommen lyckades jag göra ännu ett galoppombyte men tredje och sista gången gick det inte alls. Men för mig gjorde det absolut ingenting och ridläraren tyckte att det var perfekt så de senaste dygnet har jag bara svävat på små moln.
Jag vet inte riktigt om det är svårt att genomföra galoppombyten, jag har ju som sagt aldrig provat tidigare och det var ju en lite knepig häst jag satt på. Men oavsett hur lätt eller svårt det är, är jag bara så otroligt stolt över mig själv att jag faktiskt klarade det. Det kanske inte är så svårt som jag alltid trott men för mig var det en otrolig känsla.
Jag har försökt att använda min kreativa sida och göra en modell av banan vi red för att inlägget inte ska se så tråkigt ut med bara en massa text, men principen kanske framgår i alla fall.
Oj, vilken helg!
Lördagen: Jag börjar med gårdagen som spenderades i Borås på agilitytävling och det var det mest omväxlande väder jag någonsin varit med om. Det var sol, regn, hagel, vind och åska om vartannat, blixten slog till och med ner i en kraftkledning i skogen några 100 meter bort så att det började brinna. Trots det omväxlande vädret var dock inte Nellie´s prestation omväxlande, den var på topp som vanligt för att skryta lite :P Först var det ett Öppet Hopplopp vilket innebär att oavsett vilken svårighetsgrad du och din hund befinner sig på får alla hundar deltaga i detta lopp. Det var 42 ekipage med och Nellie och jag kom 5:a. Ett riktigt bra lopp fick vi till så jag är helnöjd. Efter detta loppet började pappa och jag att fundera på om vi verkligen skulle stanna kvar till det andra loppet eftersom att det tog så lång tid med alla klasser som var innan oss. Vi bestämde oss till slut för att stanna eftersom att vi ändå var där, och tur var väll det. Inför det andra och sista loppet var planen som en bassäng och många förare och hundar hade redan åkt hem på grund av allt regn så det var enbart 13 hundar kvar i Nellie´s och min klass. Trots regnet sprang Nellie som en tok och när jag sprang bredvid henne och satte fötterna i vattenpölarna så skvätte det i ansiktet på henne vilket gjorde att jag kände mig lite dum. Jag tror inte att det gjorde henne så mycket eftersom att det ändå regnade men lite taskig kände jag mig allt. Nellie gick i mål med en fantastisk tid trots regnet och vi var de enda i klassen utan tidsfel, kanske vänder "turen" med refernstiderna nu XD Vi vann klassen och fick en till pinne, vilket innebär att lyckas vi knipa en till kan vi vara med på MyDog även i hoppklassen, vilket vore så kul.
Söndagen: Idag var det också tävling men på Partille BK´s egna KlubbMästerskap vilket jag självklart ville vara med på. Thea var anmäld till Lydnad och Agility, och Nellie var bara anmäld till agilityn. Egentligen är ju Thea "pensionerad" ifrån agilityn men jag tänkte att eftersom att vi blev klubbmästare förra året måste vi ju vara med och i alla fall försöka försvara vår titel :P Lydnaden var först och Thea fick 6 st 10:poängare av 9 moment.
Platsliggande: 10 p
Tandvisning: 10 p
Linförighet: 7,5 p (Snett sättande och luftigt)
Läggande: 9,5 p
Inkallande: 10 p
Ställande: 10 p
Apportering: 0 p (lämnar föraren)
Hopp över hinder: 10 p
Helhetsintryck: 10 p
Totalt: 179 p
Haha, ja apporteringen är väll ingenting att gå in på mer ingående. Hon tog raskt apportbocken och stack iväg. Det blev som ni kaske förstår helt fel men vad gör det när hon hade kul och till och med fick domaren att skratta. Denna domaren kom faktiskt också fram efteråt och tyckte att vi var ett väldigt trevligt ekipage och hon önskade att hon hade samma halter på sin hund som jag hade på min, ni kan ana att det värmde ordentligt. När det efteråt var dags för prisutdelning räknade dom upp resultatet bakänges så att dom med bäst resultat räknades upp sist. Varken jag eller de andra tävlande hade inte enda blekaste aning om hur det hade gått eftersom att domaren aldrig visat eller sagt sina poäng. Fler och fler ekipage räknades upp och när dom började komma in på pallplatserna blev jag lite orolig om de hade tappat bort mitt protokoll eller något liknande eftersom att dom inte hade ropat upp mig. Till slut ropades jag upp och vi hade vunnit KlubbMästerskapet med en marginal på hela 30 poäng. Jag kan inte ens beskriva hur glad jag blev, jag är bara så lyckligt lottad över att fått en sådan underbar hund som Thea, hon är så otroligt arbetsvillig när det gäller saker hon tycker om att göra så jag måste verkligen ta vara på det. Och jag måste erkänna att glädjen är dubbelt så stor när man tävlar mot en massa brukshundar med en liten schnauzer, det är verkligen otroligt att Thea är så duktig inom en kategori "hon egentligen inte hör hemma i" eftersom att hon inte är en brukshund.
I agilityn tycker jag att det också gick strålande. Thea och Nellie gjorde sammanlagt 4 felfria lopp och Nellie kom 2:a och Thea 3:a i KlubbMästerskapet för agility. Det var en riktigt snabb och duktig Dvärgschnauzer som vann så det var bara schnauzer på prispallen XD Nellie skällde och var som vanligt lite smått tokig på banan vilket jag också verkligen måste ta vara på, Nellie´s entusiasm hittar man inte så lätt. Hon går in och gör sitt bästa oavsett vad och det gör mig bara så lycklig att springa med henne. Tänk att just jag har fått två stycken så fantastiskt underbara hundar på alla sätt och vis, bara deras närvaro gör mig glad. Utan dom hade mitt liv varit i princip meningslöst, dom är mitt allt <3
(Bild på Nellie & Thea och helgens "prisskörd", om man får uttrycka sig så. Jag känner mig faktiskt lite mallig just nu så jag hoppas ni har överseende med det, jag vara bara tvungen att dela med mig om hur det gick)
Agility-Sporten för ALLA hundar (Knappast)
Jag och Nellie var ju och tävlade idag igen och jag ska börja med att säga att jag är absolut inte arg på Nellie, hon har gjort ett strålande jobb idag, som alltid. Ska jag vara ärlig vet jag egentligen inte riktigt vem jag är arg på, men jag vet på vad. Referenstiderna i Agility! Har du inte en Border Collie eller en Shetland Sheepdog, som är född med egen motor, har du i princip inte en chans i agility, det är bara för mig att inse det. Nellie är snabb, det säger jag absolut ingenting om, men hon har varken fysiken eller den "egna motorn" att på endast 30 sekunder ta sig igenom en bana med 20 hinder. Att Border Collie och Shetland Sheepdog är snabbare än de flesta andra hundar säger jag heller ingenting om och det kan jag ändå inte göra någonting åt, det man dock kan göra är att förlänga referenstiderna men några sekunder så att ALLA, precis alla, hundar ska ha en chans att klara tiderna. Det heter ju så fint att Agility är sporten för precis alla hundar, varför inte bevisa det då och förlänga referenstiderna så att alla kan få chansen att kunna gå igenom en bana UTAN tidsfel.
Nellie gjorde 3 felfria lopp idag och det sista loppet kom vi 3:a av 20 hundar men med tidsfel, förargliga 0,25 sekunder i tidsfel. Nellie var otroligt duktig och hon är så enormt skicklig på att läsa av vart hon ska vilket gör det lätt och glädjande att samarbeta med henne.
Om ni håller med eller tycker tvärtemot får ni gärna skriva av er här, jag vill gärna höra era argument!
Nya bilder
Fotade just Thea och Nellie´s ögon eftersom att jag tycker dom är så vackra, blir några bilder på dom från uteplatsen också. 
Nellie
Thea
"Privatlektion" och agilitytävling
Igår åkte jag upp till min nya medryttarhäst Tabasco för att jag och hon som äger honom skulle rida lite. Nere i paddocken fick jag en "privatlektion" av Tabasco´s ägare och det var verkligen roligt och lärorikt. Hon är jätteduktig och fick mig att se på saker och ting ur ett helt annat perspektiv. Just nu känns det som om jag lärde mig lika mycket på denna lektion som på kanske 1 år på ridskola. Vi tränade på att jag skulle ha en tydlig kontakt med yttertygeln och nästan glappa med innertygeln (vilket jag vanligtvis gör tvärtom med), dessutom tränade vi på att fatta galopp ifrån kort trav utan att få en ökad galopp innan fattningen, vilket jag heller inte är så bra på. Men nu så ska det bli ändring på det, jag har fått jättemånga bra tips och idéer så nu hoppas jag att det ska bli ändring på min ridning, det finns ju alltid 1000 saker att förbättra.
Idag tävlade jag och Nellie och det har nog inte gått så dåligt och bra på länge. Hon har sådan fart att det är helt otroligt men idag vet jag dock inte alls vad hon höll på med. Hon gjorde "blindbyten" på mig (byten som hon gör bakom ryggen vilket gör att jag tappar bort henne och det blir vanligtvis fel), hon bara flög ut från gungan utan att stanna och hon ramlade i princip ner från balansbommen eftersom att hon inte kollade vart hon satte tassarna. Haha, ja farten kan jag inte klaga på men resten var bara så att man ville åka hem. Men ibland går det inte som man tänkt sig och Nellie är faktiskt bara 3 år och har inte riktigt mognat än. Dessutom tycker hon att det är otroligt kul oavsett hur det går, det struntar ju hon fullständigt i. Det roliga är dock att Nellie kan bli ganska låg om man säger till henne men på agilityplanen kan man i princip "skälla" på henne hur mycket som helst och hon är lika glad och uppspelt ändå. Hon älskar verkligen att få vara med, anstränga sig och känna att hon gjort rätt och då gör det ingenting om det blir fel ibland, det var helt enkelt inte våran dag. Dagen slutade med 2 diskade lopp och ett lopp med 5 fel. Pappa tog lite bilder från idag men det var otroligt blött så varken jag eller Nellie är särskilt renliga av oss på bilderna, men det bjuder vi på!
Jag gör min "ritual" som jag alltid gör precis innan jag ska starta, jag drar bak ögonbrynen så att dom ska se något. Dock skakar sig Nellie och Thea alltid efteråt så ögonbrynen åker fram igen, så egentligen gör jag det till ingen nytta, men jag har liksom alltid gjort det och gör det därför varje gång :P
Nellie och jag ska starta, Nellie skäller som vanligt XD
Nellie kör agility men jag vet då inte vad jag håller på med, dansar kanske...? XD
Nellie hoppar
Nellie i slalom
Nellie ur tunneln
Diverse
Tills dess tänkte jag bara lägga in lite diversebilder för att det inte ska se så tomt ut på bloggen och för att jag ska ha någonting att uppdatera den med XD
Foto: Jeanette Andersson
Copyright of course!
Lite annorlunda molnfördelning
Såhär mycket amerikanska blåbär har jag plockat i trädgården per dag i sommar, mums!
Vi fick oss en liten chock för några dagar sedan då någon skulle landa en luftballong bara några hundra meter ifrån vårat hus och cirka 10 meter ifrån motorvägen! Det kallar jag skicklighet :D
Hittade en teckning med Thea på som jag har målat
Två stycken jättefina bokstöd som mamma köpte till mig för en billig peng. Mamma är fullständigt makalös på att hitta snygga saker till ett bra pris, hon vet helt enkelt var, och efter vad, man ska leta... Visst var dom fina?
Hihi, det är lika kul varje gång man hittar något man haft när man var liten, någon som kommer ihåg dessa små "furbys"?
Lite bilder från idag
Nellie i trappan
Thea i trappan
Thea kontrollerar om mamma inhandlat något till henne, och det hade hon faktiskt. Älghamburgare! A precis, hur gott lät det då? XD Men Thea och Nellie kastade sig över dom så dom tyckte uppenbarligen att det var gott! :D
Nellie
Min andra stora passion
Eftersom att de senaste inläggen enbart handlat om hästar och inget nytt hänt i samband med de små schnauzerdamerna tänkte jag fortsätta i den banan. Jag tänkte försöka göra en lång historia kort och berätta om min andra stora hobby sedan 14 år tillbaka, hästar och ridning. Vi vet ju redan hur det kommer att gå med att "försöka göra en lång historia kort" för mig, men ett försök är ju aldrig fel. XD
När jag var 4 år började jag tillsammans med min granne/kompis att hyra två små Shetlandsponnyer på rida Ridklubb vid namn Emily och Mulle/Bullen, mitt minne är inte vad det borde vara XD. Tack vare våra mammor kunde vi skumpa runt på dessa ponnier och ett intresse som jag alltid kommer att älska väcktes till liv, Hästar!
Tyvärr har jag inga bilder på dessa ponnyer men jag hittade några andra bilder som jag tror att jag är i ungefär i samma ålder på, om inte yngre.
(Kanske skulle jag satsat på Galopp istället med den här jockeysitsen) XD
Efter ett tag tyckte mamma att jag var redo att börja rida på ridskola och jag började då på Nääs Ryttarförening där jag snabbt hittade en favorithäst, Emilia (Tinkerkorsning). Hon var både pigg och stor, och var väll kanske inte riktigt den typ av häst som 6-åringar brukar gilla, men uppenbarligen hade hon ju något som jag tyckte om. Mamma ville efter ett tag att jag skulle byta ridskola eftersom att om en stor häst sparkade, i så fall skulle sparka i samma höjd som ryttaren bakom hade sitt ansikte, om man red på en liten ponny, vilket var en stor risk att riskera.
Jag och Emilia
Istället började jag rida på Burhults Stuteri och Ridskola på Welsh Mountainponnyerna, där enbart ponnyer och enbart stora hästar gick på samma lektion. Tiden gick men jag kände inte riktigt att jag lärde mig någonting så jag bytte ridskola igen.
Jag och Dulcie
Återigen hamnade jag på Råda Ridklubb där jag planerat att stanna så länge jag kan, jag stormtrivs där. Jag började rida där, och är nu där igen, kanske var det detta ödet ville XD. Dessutom finns min stora kärlek på denna ridskola. Nä, inte en tvåbenting, en underbar varelse med fyra ben, Atlas! Tyvärr har jag inga bilder på honom eftersom att dom försvann då vår dator krashade men jag har en bild på Gjönvar som var min tidigare favorithäst på Råda tills han såldes.
Gjönvar
En dag såg jag mamma stå och läsa på ridskolans anslagstavla och jag frågade på vägen hem vad det var för något men hon vägrade svara. Några dagar senare klädde hon i princip på mig ridkläderna och körde mig till ett stall jag aldrig tidigare varit i. Det visade sig att en envis, lömsk och chramig Shetlandsponny, Emser, bodde i detta stall. Ägarna behövde hjälp med att motionera Emser av någon liten person eftersom att vanligtvis ingen vuxen rider på en lite på ponny på drygt 1 meter i mankhöjd. Yippe, var min första tanke och jag förstår fortfarande inte hur man kan älska och hata en ponny så mycket på samma gång. Han var jättemysig tills vi skulle galoppera, det hade han nämligen inte tänkt. Rekordet på avslängningar för 1 vistelse i paddocken var över 10 gånger och allt detta för att jag ville galoppera, så jag kommer lätt över 100 avramlingar under de år jag ridit denna lilla söta ponny. Efter något års ridande av Emser började han sakta men säkert att förstå att alla dessa bocksprång för att få av mig i galopperna egentligen inte var till någon större nytta då jag gråtandes satt upp i sadeln igen. Mamma frågade mig flera gånger om jag verkligen ville fortsätta rida honom och envis som jag var svarade jag snörvlande "ja". Som av en händelse visade det sig att en tjej i min ridgrupp på ridskolan också red en ponny i samma område som Emser och jag. Hon red ett Gotlandsruss och de kommande åren hade vi otroligt roligt tillsammans ute i skogen, gud vad jag saknar det!
Emser och jag
Till slut blev jag för stor för Emser och jag kunde längre inte rida honom, istället började jag rida en korsningsponny i samma stall som var 22 år gammal, Oktav. Tyvärr hade Oktav kronisk fång och det sista året var den såpass kraftig att han fick avlivas :´(
Jag och Oktav
(Var inte oroliga, min hoppteknik har utvecklats lite sedan detta kortet togs.)
(Sista kortet på Oktav)
Inte långt ifrån där jag bor började jag rida Nordsvenska Brukshästen Saga istället och jag lyckades hitta en envis häst igen. Tyvärr tröttnade jag till slut på hennes envishet och skolan tog vid denna tidpunkt för mycket tid så jag fick sluta rida henne. Jag har inga kort på Saga och mig när jag var medryttare på henne så det fick bli några kort ifrån när jag var väldigt mycket yngre och bara red henne en enstaka gång.
Jag och Saga (För många år sedan)
Sedan ett halvår tillbaka har jag alltså med ljus och lykta sökt en ny medryttarhäst och hittade till slut Tabasco, ironiskt nog står han bara 200 meter ifrån det stall som Emser förhoppningsvis står kvar i, så någon dag ska jag pallra mig bort för att förhoppningsvis kunna hälsa på Emser igen. Precis de stigar och vägar som jag och Emser alltid red kan jag nu igen rida, och ni förstår nog att det väcker en hel del minnen.
Jag och Tabasco (på precis samma äng som jag och Emser alltid galopperade på flera år tidigare) (Foto:Therese Andersson)
14 år senare rider jag fortfarande och som jag brukar säga: Det krävs att jag ska vara minst döende för att jag ska sluta med det jag älskar mest, hästar och ridning. Men Thea och Nellie får såklart också stå på förstaplatsen även om dom inte fått någon uppmärksamhet i detta inlägg.
3 år är jag på denna bilden
14 år senare
(En liten utveckling har jag lyckats åstadkomma i alla fall XD) (Foto: Therese Andersson)
"Tabascodramat" är över
Cirka 10 minuter innan jag var tvungen att ge besked ringde mamma och sa att jag kunde prata med min moster ifall hon hade några goda råd för hur jag skulle göra, och tur var väll det. Min moster har alttid kloka idéer, förmågan att se saker och ting ifrån mer än ett håll och kan alltid hitta positiva och negativa saker med allt, vilket behövdes i detta fall. Jag tror att hon skulle blitt rådgivare istället eller något sådant, fast då kanske hon hade börjat ta betalt för att få rådfråga henne. XD Nä då, det är så skönt att alltid kunna fråga henne, hon kan både vara kritisk och positiv, vilket för mig är en användbar, ovanlig och bra egenskap. Tack! :D
Jag och Tabasco, (Foto: Therese Andersson)
Jag blir helt galen :(
Min granne ringde för ett par dagar sedan och berättade att hon hittat en pärla till foderhäst och att hon behövde en medryttare för att kunna få allt att gå ihop och frågade därför mig om jag var intresserad. Till råga på allt heter denna pärla också Tabasco!!! Visserligen är det inte samma häst som man lätt kan tro men ibland är världen rätt bra liten. Från att ha letat som en tok i över ett halvår och inte hittat någon ponny/häst till att det helt plötsligt finns TVÅ olika Tabasco som ägarna vill ha hjälp med. Jag tror jag blir helt tokig!
Jag har funderat fram och tillbaka hela dagen och varje gång jag tror att jag har bestämt mig ändrar jag mig. Hur blev det såhär? Jag har inte fått napp hos någon på att halvår och nu har jag helt plötsligt två Tabasco att välja mellan? Ägarna är lika trevliga, hästarna verkar vara lika mysiga, ridvägarna verkar också bra, det är lika långt att åka till det ena stallet som till det andra, det finns ridbana vid båda stallen, badplatser för hästar finns ganska nära båda stallen vilket för mig är ett plus och hästarna är precis LIKA fina.
Ja blir helt knäpp, tokig och galen på samma gång, hur löser jag det här? Tabasco eller Tabasco?
För att försöka avsluta det här inlägget med en gnutta positivitet verkar det ju alla fall som om jag är ämnad för att rida en Tabasco! XD
Tabasco 1, Jag och Tabasco (Foto: Therese Andersson)
Tabasco 2, Fodervärden Anne-Christine Marchiafava och Tabasco
Kalender för tävlingar
21-22 Augusti Kungsbacka BK-Agilityklass 3 Small, Hoppklass 2 Small och Open Class Hero
28 Augusti Borås BK-Hoppklass 2 Small
29 Augusti Partille BK-KlubbMästerskap med Nellie i Agility och Thea i Lydnad
4 September Stenungsunds BK-Hoppklass 2 Small
12 September Torslanda hundklubb-Öppen Agilityklass Small och Öppen Hoppklass Small A+B
18-19 September Tomtens BHK-Hoppklass 2 Small x2 och Agilityklass 3 Small x2
2 Oktober Kungsälvs BK-DistriktMästerskap Öppen agilityklass Small och Öppen Hoppklass Small
Nedan kommer lite äldre bilder på Thea och Nellie i soffan
Thea
Thea
Thea
Nellie
En bild på Thea och Nellie som jag tog för 10 minuter sedan. Såklart har dom namnskyltar på lådan som faktiskt jag har gjort. XD Nu börjar Nellie blir rejält mörk igen i alla fall.
