Stolt förare, glad hund och förargligt resulat
Agilitytävlingen idag gick jättebra, eller rättare sagt, jag är jättenöjd över min och Nellie´s insats. Första loppet kom vi på en 11:e plats av 60 ekipage och förargligt nog var det de 10 bäst placerade som fick SM-pinnar, det var förargligt vill jag lova. Vi har aldrig någonsin ens varit i närheten av en SM-pinne och när vi väl är riktigt nära så får vi ändå bara nosa på den :( Lite förargligt då jag själv tyckte att det gick så bra ;) Andra loppet gick också bra men jag vet inte vad vi fick för placering eftersom att vi åkte hem innan resultatlistan satts upp. Aja, ingenting att göra åt, bara att köra på och ladda upp inför imrogon då vi ska tävla igen, på samma ställe :P
SM-pinnar är förresten en "merit" som man vill samla ett visst antal av för att komma till SM, tror det handlar om ca 6 pinnar eller något där omkring ;) Det jag däremot vet, är att det är de 15% bäst placerade i klassen som får SM-pinne oavsett tid och fel. Jag är inte helt säker på hur många pinnar man behöver eftersom att reglerna hela tiden ändras och att samla SM-pinnar har aldrig varit något jag ens tänkt på att jag och Nellie kan vinna. Men efter att ha varit så nära så är det kanske inte omöjligt, inte ens för oss :P'
Dock gör det mig så besviken då jag gång på gång inser att utan en "arbetshund" är det svårt att komma dit man vill inom agilitysporten. Nellie är en helt otroligt glad, energisk och sammarbetsvillig schnauzer, men är tyvärr inte i närheten av vad "arbetshundar" kan prestera. Och vad jag menar med "arbetshundar" är hundar som har mycket energi, är avlade för att tänka och arbeta, har en fysik och anatomi som är till en stor fördel då hunden ska förflytta sig snabbt och smidigt, ser arbetet i sig som en belöning istället för exempelvis godis eller leksak och helt enkelt ser hela livet som ett arbete men samtidigt som en oändlig lek. Jag är så otroligt stolt över Nellie och hennes energi och glädje med tanke på den typ av hund hon faktiskt är, men tyvärr bedöms inte tävlingsprestationer utefter hundens förutsättningar. Tävla är inte allt, absolut inte, men för mig är det ett stort intresse som dessutom kan belöna det arbete man själv och hunden faktiskt lägger ner. Och då är det så tråkigt när man själv och hunden försöker allt vad man kan men ändå aldrig är i närheten av vad de hundar med bättre förutsättningar kan åstadkomma. Om det är något som jag tycker borde belönas så är det väll ändå att djur och förare med sämre förustsättningar, inom alla sporter, ändå lyckas genomföra det, som alla andra är födda till att genomföra, helt galant :D
Aja, nog med besvikelser och beklaganden för denna gång, jag är i alla fall superstolt över vad lilla Nellie motbevisar, man kan lyckas trots att man har sämre förusättningar, det går faktiskt ;) Här är några bilder min mamma tog idag då jag och Nellie tävlade. Tyvärr är bilderna tagna väldigt långt ifrån då objektivet till kameran inte fungerar vilket gör att zoomningen blir begränsad. Ingenting att göra åt! XD
SM-pinnar är förresten en "merit" som man vill samla ett visst antal av för att komma till SM, tror det handlar om ca 6 pinnar eller något där omkring ;) Det jag däremot vet, är att det är de 15% bäst placerade i klassen som får SM-pinne oavsett tid och fel. Jag är inte helt säker på hur många pinnar man behöver eftersom att reglerna hela tiden ändras och att samla SM-pinnar har aldrig varit något jag ens tänkt på att jag och Nellie kan vinna. Men efter att ha varit så nära så är det kanske inte omöjligt, inte ens för oss :P'
Dock gör det mig så besviken då jag gång på gång inser att utan en "arbetshund" är det svårt att komma dit man vill inom agilitysporten. Nellie är en helt otroligt glad, energisk och sammarbetsvillig schnauzer, men är tyvärr inte i närheten av vad "arbetshundar" kan prestera. Och vad jag menar med "arbetshundar" är hundar som har mycket energi, är avlade för att tänka och arbeta, har en fysik och anatomi som är till en stor fördel då hunden ska förflytta sig snabbt och smidigt, ser arbetet i sig som en belöning istället för exempelvis godis eller leksak och helt enkelt ser hela livet som ett arbete men samtidigt som en oändlig lek. Jag är så otroligt stolt över Nellie och hennes energi och glädje med tanke på den typ av hund hon faktiskt är, men tyvärr bedöms inte tävlingsprestationer utefter hundens förutsättningar. Tävla är inte allt, absolut inte, men för mig är det ett stort intresse som dessutom kan belöna det arbete man själv och hunden faktiskt lägger ner. Och då är det så tråkigt när man själv och hunden försöker allt vad man kan men ändå aldrig är i närheten av vad de hundar med bättre förutsättningar kan åstadkomma. Om det är något som jag tycker borde belönas så är det väll ändå att djur och förare med sämre förustsättningar, inom alla sporter, ändå lyckas genomföra det, som alla andra är födda till att genomföra, helt galant :D
Aja, nog med besvikelser och beklaganden för denna gång, jag är i alla fall superstolt över vad lilla Nellie motbevisar, man kan lyckas trots att man har sämre förusättningar, det går faktiskt ;) Här är några bilder min mamma tog idag då jag och Nellie tävlade. Tyvärr är bilderna tagna väldigt långt ifrån då objektivet till kameran inte fungerar vilket gör att zoomningen blir begränsad. Ingenting att göra åt! XD
Kommentarer
Trackback
