Thea är anmäld till Rallylydnad
Så, nu är jag och Thea anmälda till Rallylydnad på My Dog 2012. Jag har försökt att plugga in så många olika skyltar jag kan nu och jag förstår momenten men det är bara vilket skylt som motsvarar vilket moment som är problelmet XD Jag har ju nästan 2 månader på mig att plugga in det så det ska nog lösa sig. Det är ju inte så mycket nytt som jag och Thea behöver träna in heller eftersom att vi redan tävlar vanlig lydnad och därmed kan vi ju använda oss av det vi redan kan för att träna Rallylyndad också ;) Det är främst tre moment som vi dock behöver träna in ifrån början och det är att hon ska kunna sätta sig framför mig, ställa sig bredvid och byta sida bakom mig. Det som jag är lite orolig för är bara att vissa nya moment kanske "förstör" något som vi tränat in i Lyndad :/ Som t.ex. att hon ska kunna sätta sig framför mig istället för att, som i lydnad, sätta sig bredvid mig i fotgåendeposititon :S Men så länge jag har det i bakhuvudet så hoppas jag att jag ska kunna upptäcka och förhoppnings även kunna rädda ett moment som kanske är på väg att "förstöras"!
Haha, just det ja, har fått lite av en "kris" på senaste tiden :P Många i 40-årsåldern kan ju få 40-årskris etc. men jag, jag får en 7-årskris och det är inte ens över mitt egna liv, utan Theas :( De senaste veckorna har jag mer och mer tänkt på att Thea fyller faktiskt 7 år till våren, inte för att hon är jättegammal men hon är ju ingen ungdom precis, haha eller det har hon kanske aldrig varit. Men det känns så ledsamt att veta att hon har faktiskt levt halva sitt liv och jag börjar mer och mer inse att hon faktiskt inte kommer att leva föralltid :( Dessutom är Thea en hund på miljonen, nä inte ens det, hon är bara en av sitt slag. Thea är så speciell att det inte ens går att beskriva och det är ännu svårare att förstå om man som utomstående dessutom träffar henne, man måste bara lära känna denna underbara hund för att förstå hur man kan älska en hund precis lika mycket som hon älskar sig själv. Thea är familjens första hund och det går liksom inte att ändra på, hon var den hund som jag i fyra år kämpade med att träna till en agilityhund, och det blev hon, men inte en med glädje och fart i :( Hon försökte att göra mig glad i fyra år så nu är det ju faktikst min tur att göra det hon vill - Lydnad. Och hon lyckades göra mig glad ändå då jag förstod vilken jädra kontakt hunden har. Jag vill ut och tävla med henne nu... Hon är ingen brukshund och definitivt inte en hund som gör mer än hon behöver men lydnad älskar hon. Att Thea lyckas hävda sig bland hundar som är avlade och tränade till bruksändamål sedan många år tillbaka, är en talang som jag så gärna vill ta vara på. Jag vill hinna tävla mer med henne och visa vilken jädrigt duktig hund vi har. Thea är verkligen en människa i en hundkropp, och det värsta är att hon dessutom är en jävlig liten sådan som man inte kan annat än älska <3 Men det värsta med att Thea är så jävla underbar, det är att hon vet om det! ;)
Missförstå mig rätt nu, jag älskar Thea och Nellie precis lika mycket och det finns ingen annan som någonsin kommer att kunna ersätta varken den ena eller den andra. Jag älskar dom precis lika mycket, men på olika sätt och av olika anledningar. Nellie får ett eget inlägg en annan gång när jag börjar förstå att hon inte heller kommer att leva föralltid <3
Haha, just det ja, har fått lite av en "kris" på senaste tiden :P Många i 40-årsåldern kan ju få 40-årskris etc. men jag, jag får en 7-årskris och det är inte ens över mitt egna liv, utan Theas :( De senaste veckorna har jag mer och mer tänkt på att Thea fyller faktiskt 7 år till våren, inte för att hon är jättegammal men hon är ju ingen ungdom precis, haha eller det har hon kanske aldrig varit. Men det känns så ledsamt att veta att hon har faktiskt levt halva sitt liv och jag börjar mer och mer inse att hon faktiskt inte kommer att leva föralltid :( Dessutom är Thea en hund på miljonen, nä inte ens det, hon är bara en av sitt slag. Thea är så speciell att det inte ens går att beskriva och det är ännu svårare att förstå om man som utomstående dessutom träffar henne, man måste bara lära känna denna underbara hund för att förstå hur man kan älska en hund precis lika mycket som hon älskar sig själv. Thea är familjens första hund och det går liksom inte att ändra på, hon var den hund som jag i fyra år kämpade med att träna till en agilityhund, och det blev hon, men inte en med glädje och fart i :( Hon försökte att göra mig glad i fyra år så nu är det ju faktikst min tur att göra det hon vill - Lydnad. Och hon lyckades göra mig glad ändå då jag förstod vilken jädra kontakt hunden har. Jag vill ut och tävla med henne nu... Hon är ingen brukshund och definitivt inte en hund som gör mer än hon behöver men lydnad älskar hon. Att Thea lyckas hävda sig bland hundar som är avlade och tränade till bruksändamål sedan många år tillbaka, är en talang som jag så gärna vill ta vara på. Jag vill hinna tävla mer med henne och visa vilken jädrigt duktig hund vi har. Thea är verkligen en människa i en hundkropp, och det värsta är att hon dessutom är en jävlig liten sådan som man inte kan annat än älska <3 Men det värsta med att Thea är så jävla underbar, det är att hon vet om det! ;)
Missförstå mig rätt nu, jag älskar Thea och Nellie precis lika mycket och det finns ingen annan som någonsin kommer att kunna ersätta varken den ena eller den andra. Jag älskar dom precis lika mycket, men på olika sätt och av olika anledningar. Nellie får ett eget inlägg en annan gång när jag börjar förstå att hon inte heller kommer att leva föralltid <3
Thea när hon var liten, älskar ljuset i bilden
Kommentarer
Trackback
