Red Tabasco och fotade Thea och Nellie

Igår kom Therese i min klass hit och vi fotade Thea och Nellie lite då dom hoppade. Det är faktsikt ganska kul att ta bilder då dom hoppar eftersom ingen bild blir den andra lik. Therese är dessutom duktig på att ta kort så vi fick riktigt fina bilder på dom. Foto: Therese Andersson

Vad gör man inte för lite godis?


Samspelta för en gångs skull XD


Haha, Nellies hoppteknik är av udda slag


Thea är riktigt duktig, bara hon vill


Thea väntar på mig och godiset, haha om det ändå vore så bra. XD Thea väntar bara på godiset


Det går undan


Nellu XD


Nellie


Den här bilden blev riktigt häftig på Nellie


Thea

Efter det åkte vi till min nya eventuella medryttarhäst, Tabasco. Therese tog med sig kameran och vi fick några fina bilder där också.
Jag och Tabasco











Äkta Hjärta

Äkta kärlek (MMS)

Äkta Hjärta


Vettskrämd och godkänd

Jag börjar med det negativa för dagen för att sedan kunna avsluta positivt...

Imorse då jag vaknade var jag jättehungrig så jag tänkte att jag äter snabbt innan jag går ut med hundarna. Men för att hundarna skulle slippa vänta på mig så öppnade jag dörren så att dom hade möjlighet att gå och göra något i trädgården om det var kris. Thea och Nellie skuttade glatt ut trots det blöta gräset. Sen kom jag på att grinden kanske inte var stängd så jag gick till TV-rummet för att kolla och tack och lov var den det, puh, men det är absolut inte över här. Jag ser då en blå skåpbil som står still utanför våran parkering och som precis kör iväg när jag kollar ut. Inget jag lägger någon större tanke vid utan jag går ut i köket för att påbörja min frukost. Jag gör stressande iordning mina smörgåsar och tycker det var konstigt att Thea och Nellie inte kommit än, dom brukar tröttna ganska snabbt och traska in. Men dom syntes inte till någonstans och jag kollade igenom hela huset, inga hundar. Då gick jag ut i trädgården för att ta in dom men inga fyrbentingar sågs till. Nu börjar jag bli riktigt orolig och jag ropar och ropar på dom och letar i princip överallt. Inga hundar syns till och jag provar med det populära ordet "godis" som dom alltid brukar komma till, men inga hundar kommer. Nu slår det mig, i min vildaste fantasi och förskräckelse får jag för mig att någon har med hjälp av godis lurat in hundarna i skåpbilen medan jag gjorde iordning mina mackor helt ovetande. Skåpbilden hade ju stannat utanför och hundarna försvann ju efter det. Vad har jag gjort, släppt ut hundarna, inte hållt koll på dom och sedan har någon tagit dom när jag bredde mackor. Jag har aldrig haft så ont i magen som då och jag tycker att jag ser Thea och Nellie överallt i trädgården men egentligen är det bara buskar, stenar eller trädstammar. Jag ropar en sista gång och då, då kommer Thea och Nellie glatt skuttande fram bakom en enbuske och jag bara faller ihop av glädje. Jag har aldrig varit så orolig och så glad på en och samma gång. Jag har aldrig varit så rädd som jag var då och jag har fortfarande ont i magen. Ni anar inte hur orolig jag blev och jag ber om ursäkt för att min skräckberättelse ser ut som en inlämning till svenskaläraren.

Nu har jag efter uppståndelsen i morse varit och ridit och tro det eller ej så blev jag godkänd på hoppprovet, det trodde jag aldrig. Jag fick inte favoritponnyn och det var kanske lika bra eftersom att jag redan misslyckats med honom än gång. Idag fick jag en ganska liten men gudomligt vacker häst men som tyvärr har 0 i framåtbjudning. Så det blev verkligen till att använda ben idag och vi klarade det på ett eller annat sätt. Och han fick verkligen ta över hindrerna som var gigantiska för honom. Han, på ungefär 150 cm i mankhöjd, fick hoppa lika högt som hästarna på 180 cm i mankhöjd vilket jag tyckte var lite taskigt men jaja, vi klarade det ju, kanske på grund utav ryttaren :D Haha, nej det är det sista det var på grund av...

Jag lägger in lite bilder på Thea och Nellie för att lätta på chocken från imorse :) Fotograf: Åsa Hellsmark
Fotograf: Åsa Hellsmark
Fotograf: Åsa Hellsmark


Lite av allt...

Idag var det sista gången för den kurs jag har varit hjälpinstruktör i. Jag fick After Eight och en agilitybok som tack. Idag var det också väldigt mycket regn så den sista biten av kursen gick vi ner till klubbstugan och kollade på lite agilitylopp från VM 2004. Det var jätteintressant och tänk vad mycket det har hänt på bara 5 år. Men det roligaste av allt var att det var en tygsäck och inte en plastig säck som säcken brukar vara gjord av. Tunt tyg är ju alltid lättare så jag tänkte att jag och Nellie får väll försöka komma till VM då så vi slipper alla plastsäckar i de lägre klasserna. Haha, drömma går ju alltid... :D

Imorgon är det "hopptävling" på ridskolan för att eventuellt kunna ta ridborgarmärket och jag är jättenervös. Förra gången red jag favorithästen på ridksolan men han är jättesvår så tyvärr klarade vi det inte. Jag är desto mer nervös nu eftersom att det är sista chansen och jag hoppas men ändå inte att jag får favoritponnyn. Rider man honom spelar det egentligen ingen roll hur det går, för att få rida honom är helt underbart.  Men samtidigt vill jag ju klara "provet" också. I "provet" ingår Dressyr, Hoppning och ett teoretiskt test. Problemet är bara att komma ihåg dressyrprogrammet, men det är inte förrän senare.  

Om ungefär en timme ska jag och Nellie upp och träna på klubben i det härliga regnvädret :( Men hon brukar inte reagera så mycket på det så jag hoppas bara att jag inte ger en negativ inställning hos henne. Det enda problemet är ju egentligen säcken men den går hon ju inte igenom om det är fint väder heller så mycket värre kan det ju inte bli. :)

Nu har jag kommi hem från träningen och det gick jättebra trots det dåliga vädret. Nellie körde Säcken flera gånger och det gick faktiskt någorlunda fort. Men så fort vi kommer på en tävlingsbana är det som om hon aldrig sett en säck tidigare. Vi tränade även bakombyten och det gick också bra, det är ju lättare då man har en hund som suger på hinder såklart, som Thea inte riktigt förstått *Host, host. Ska jag vara ärlig tror jag att jag nästan aldrig gjort ett bakombyte med Thea eftersom att det alltid är jag som är före henne, så jag är lite nybörjare på bakombyten.

Jag kom även på att kanske är Flyball Theas grej. Hon är duktig på att suga framåt då det ligger en boll längst bort som jag har tränat på, och jag frågade på klubben idag om dom hade en FlyBallmaskin och det hade dom. Så nästa gång ska den släpas fram och Thea ska få fånga bollar som bara den. XD Problemet är bara att dom tidigare gånger jag har tränat med den maskinen har både Thea och Nellie blivit rädda så jag får försöka träna bort det. Klicker, godis och ett gott humör ska råda bot på det och kanske, kanske kan Thea få upp lite fart. 

Välkommen till min nya blogg!

För det första vill jag bara säga att denna underbara bloggen är gjord av en vän till mig, som ni ser själva, är jätteduktig. Tack så jättemycket!

Den här bloggen kommer att handla om mig och mina underbara hundar. Thea och Nellie heter dom och är av rasen Dvärgschnauzer i färgen Peppar och Salt. Thea är snart 5 år och lilla Nellie är snart 3 år. Jag tränar mycket agility med dessa små skönheter men då jag upptäckt att Thea är en riktig fena på Lydnad har jag börjat träna det mer med henne. Hon är jätteduktig och än så länge har vi bara tävlat på klubbens KM då vi kom 2:a. Så jag hoppas att det blir många fler tävlingar med henne i framtiden, då hon fullständigt älskar det. Och är hon glad, är jag glad. Den andra hunden, Nellie är inte alls någonting för Lydnad, agility är hennes grej och därför får det bli det med henne.

Thea är som sagt den äldsta i den lilla flocken men är riktigt charmig då man väl lär känna henne. Känner man henne inte tycker nog dom flesta att hon är mycket bestämd och märkvärdig och jag kan ju inte annat än hålla med dom. Hon vill ha allt på sitt sätt och tycker att hon ska bestämma allt om alla, men hon är helt enkelt bara så underbar. Thea är helt ointresserad av leksaker och ser sig själv mycket hellre äta köttbullar eller korv. Leksaker måste man ju jaga då någon dum tvåbent kastar iväg den för att JAG, den finaste hunden på jorden ska springa och hämta den. Nädu, har du kastat iväg bollen får du hämta den själv, köttbullar behöver man ju i alla fall inte jaga, skulle nog vara Theas mening.

Nellie däremot är som ett litet barn. Hon hittar alltid på bus och har mycket svårt att vara still. Har hon inget att göra ser hon helt enkelt till att hitta någonting att göra, en riktig duracellkanin är vad hon är men hon är bara så härlig. Man blir så glad när man är med henne och hon är positiv till allt och vill att alla ska vara med. Hon vill alltid vara till lags och blir jätteglad då hon får uppmärksamhet. Hon tycker dessutom att bollen hon hittat i trädgården som säkert legat ute i över 3 år är det roligaste som finns. Köttbullar och godis är inte lika kul men den halva, smutsiga, gamla, äckliga och fullständigt groteska bollen som legat under mark i minst 100 år, den ska hon ha. Ibland när hon hittat bollen lägger hon den framför fötterna och bara väntar på att någon ska sparka iväg den och gör dom inte det då skäller hon. Jag tror faktiskt att Nellie var brandlarm i sitt förra liv. Hon skäller och varnar för minsta lilla precis som ett brandlarm. 

Men jag skulle aldrig klara mig utan varken härskaren på jorden eller det lilla brandlarmet, dom är helt enkelt hela mitt liv... 


Nyare inlägg
RSS 2.0