schnauzertassarna

Gud, vad skönt det är med höstlov nu! Det kom riktigt lägligt och jag tycker att jag är väldigt välförtjänt av det :P Det blir dessutom en massa hästar och ridning hela veckan då jag har ett antal ridpass och dagar att ta igen, både på ridskolan och med medryttarhästen. Det blir troligen ridning från måndag till fredag, och ingen skola, roligt att man dessutom kan rida mitt på dagen då det är ljust nu när ingen skola hindrar en från det, och du får man verkligen se till att passa på. Ska försöka släpa med pappa någon dag igen till stallet så att han förhopnningsvis kan ta lite kort nu när man väl åker upp och det är någorlunda ljust ute. 

Imorgon är det dessutom sista agilityträningen för terminen vilket både känns tråkigt och skönt. Tråkigt eftersom att ni förhoppningsvis förstår att jag tycker det är kul att träna hund, men ändå ganska skönt då det ändå blir så mörkt och kallt ute vid denna årstid.

Har dessutom precis upptäckt att även Klass 2 hundar får vara med på MyDog-mässan i Januari så jag slog till och anmälde till och med Thea, hur ska detta gå? :P

(Foto: Therese Andersson)

Nu är jag och Nellie anmälda till sammanlagt 6 lopp på My Dog mässan i Göteborg den 6-9 Januari 2011, men jag och Nellie ska endast tävla de tre första dagarna: 6, 7 och 8:e Januari. Vi har inte en chans mot många av Sveriges bästa ekipage men det ska bli så roligt att överhuvudtaget få vara med. Att deltaga var ju, som ni kanske redan vet, mitt mål för detta året och det har vi ju faktiskt uppfyllt. Jag var i början lite osäker på om det var bättre att försöka komma med 2012 men vi lyckades ju faktiskt ta oss dit redan i år. Jag räknade häromdagen ut att Nellie flyttat upp ifrån den första agilityklassen till den svåraste på endast några månader, och hon är ju dessutom faktiskt inte mer än 3 år, så visst är jag bortskämd med henne i agility! (Och Thea i Lydnad såklart :P)

Någon mer som ska till My Dog mässan?

Idag var jag och Nellie, tillsammans med pappa, i Mark och tävlade inofficellt och det gick väldigt bra. Vi körde 4 lopp och vi blev 4:a, 2:a, 2:a och 2:a. Som speakern sa: Vi prenumererar på andraplatser XD Vi vann jättemånga fina priser, bland annat en tovad boxer, en agilitytunnel, ett "paket" för att avgjuta sina husdjurs tassavtryck och en bok som hette "Lär känna hunden".

Och jag har inget annat att säga än att alla loppen var i princip perfekta, i alla fall ifrån Nellie´s sida :P Nellie tutade och körde (skällde och sprang) men som vanligt är det svårt att slå Sheltiearna. Jag är jättenöjd över våran insats och kommer troligen och förhoppningsvis att sova som en stock inatt, vi gick ju upp kl. 06:00 imorse :/ Men så är det :)

Bilden är tagen av Åsa Hellsmark, för lite drygt 1 år sedan. Vet att det är tråkigt med gamla bilder men har annars bara filmer ifrån idag och vet fortfarande inte hur man lägger ut dom :/
 

Jaha, varför strök jag mig inte istället för att köra med Nellie, i Lydnad? Det var rena katastrofen! Eller så är det bara jag som är bortskämd med Thea, som tycker Lydnad är 100 gånger roligare än Nellie. Jag är ändå glad att ha fått en bedömning på Nellie för skojs skull, och se hur illa det verkligen är! XD Haha, nä då! Hennes grej är Agility, så enkelt är det! Vi fick i alla fall sammanlagt 122 poäng och det är ju faktiskt bara 12 poäng sämre än Thea´s första lydnadstävling. Vi kom 6:a utav 9 startande vilket heller inte är fy skam för att vara Nellie´s första lydnadstävling. Jag vill understryka att det var en otroligt snäll och poänggenerös domare så det ser kanske bättre ut utifrån poängen än vad det egentligen gjorde. Domarprotokollet kommer här:  
Platsliggande: 0 p (Sätter sig upp, avbryter)
Tandvisning: 10 p (Bra)
Linförighet: 7 p (DK, SS)
Läggande: 0 p (DK, Sätter sig tidigt)
Inkallande: 10 p
Ställande: 8 p (DK)
Apportering: 5 p (Släpper apport)
Hopp över hinder: 8 p (DK, LS)
Helhetsintryck: 9 p (Trevligt ekipage)

Nu kommer bedömningen ifrån mig istället! Vilket är bra mycket hårdare, tyvärr! :/
Platsliggande: Nellie lägger sig ned efter att jag sagt "ligg" ungefär 22 000 gånger, hon ligger kvar i kanske 30 sekunder varefter hon glatt galopperar fram till mig.
Tandvisning: Nellie vill inte sätta sig ner vilket hon till slut gör ändå, domaren går fram och Nellie beter sig som om domaren skulle vara någon slags utomjording. Hon flyttar sig mer och mer bakåt och blir jättelåg. Varför vi fick en 10:a på tandvisning har jag ingen aning om.   
Linförighet: När jag säger "fot" och går framåt sitter Nellie kvar och travar inte framåt förrän kopplet tar slut, då kan hon minsann sitta kvar men på platsliggningen går det inte :P Under linförigheten är hon totalt ofokuserad och går mest och grymtar åt andra hundar, kollar på fåglarna i luften och undersöker hur många löv det finns i gräset. När jag stannar, går hon och när jag går, stannar hon för att sysselsätta sig med någonting annat. Ren katastrof för att summera det hela. 
Läggande: Nellie lägger sig inte ned förrän efter ett dubbelkommando och när jag kommer tillbaka till henne sätter hon sig upp innan jag sagt till.
Inkallning: Har inget annat än att säga, Toppen! Riktigt bra gjort av henne! Nästan lika snygga inkallningar som Thea! :D
Ställande: Gick faktiskt förvånadsvärt bra, vi skulle haft en 10:a på den så varför domaren kommenterade "dubbelkommando" har jag ingen aning, det var så långt ifrån ett dubbelkommando man kan komma. 
Apportering: Nellie tar till slut apportbocken men beter sig som om jag gett henne en mask att hålla i, hon spottar snabbt ut apportbocken och tittar med vädjande ögon på mig. Hon hade ju startnummer 1 så varför skulle apportbocken vara "äcklig", ingen annan hund har haft den i munnen före henne. Som den medlidande matte jag är tar jag upp apportbocken och ber henne hålla i den en gång till, vilket hon faktiskt gör. 
Hopp över hinder: Vadå DK? Det var då inget dubbelkommando med någonstans. Det var riktigt snyggt trots att Nellie satte sig lite snett. Bra Nellie!
Helhetsintryck: Det var ju trevlig att höra att vi var ett trevligt ekipage trots allt! :)

Jag ska faktiskt vara stolt över Nellie´s insats idag, hon är lite barnslig av sig och precis som Thea har de båda sina favoritintressen. Nu har vi provat och nu kan vi i alla fall säkert säga att Lydnad är inte någonting som intresserar Nellie. Imorgon ska jag och Nellie till Mark och tävla agility, så då är vi där vi tillsammans hör hemma, så fort jag och Thea fått lite mer rutin på "rutan" ska vi också ge oss ut och se till att vi är där vi tillsammans hör hemma, på lydnadsplanen.   
      

Jag glömde ju berätta nyheten som förgyllde min dag. För ett par månader sedan sökte jag stipendium för gymnasiebetyg och jag fick idag reda på att jag fick ett stipendium på 3000 kronor. Jösses, vad glad jag är, detta trodde jag aldrig! :D

Min granne och kompis som går 3:e året på gymnasiet har som projektarbete att anordna en lydnadstävling vilket jag såklart ställde upp på som tävlande. Thea, som ni kanske förstått, älskar Lydnad blev såklart anmäld men den lilla rackaren har börjat löpa :( Istället ska jag deltaga med Nellie och jag kan inget annat säga än: Hahaha! Förlåt mig Nellie, men Lydnad är alldeles för tråkigt för hennes smak, förstår hon inte så skäller hon eller sätter sig ned vilket inte precis är baktanken med Lydnad. Så det ska bli riktigt intressant att se hur det går imorgon, det får gå som det går. Hon har ju aldrig någonsin tävlat Lydnad förrut men det ska bli kul att få ett protokoll på hur bra/mindre hon är XD Alla kan inte gilla allt så enkelt är det, och jag är inte ett dugg "ledsen" över att Nellie inte gillar eller förstår sig på Lydnad, hon är en perfekt agilityhund istället. Detsamma gäller Thea, dock var jag i början "ledsen och frustrerad" över att Thea inte alls tyckte om Agility, men vad gör det, hon är en så otroligt chramig lydnadshund istället och har fått många domare att skratta åt hennes "berömda" inkallningar som jag bara måste lägga upp en film på någon gång, på bloggen. Dom är bara klockrena!

Även om dessa två vackra varelser skulle vara helt värdelösa i allt hade inte det heller spelat någon roll, i mina ögon är dom alltid bäst på allt, och dem är det asbolut bästa jag har, utan dom hade jag nog inte varit den jag är idag! Haha, vad dramatiskt det blev, men så är det ibland, och framförallt är det är ju sant!

Lydnadshunden Thea (Foto: Åsa Hellsmark)


Agilityhunden Nellie, som enbart imorgon ska skolas om till lydnadshund! :P Lite småroligt är det allt (Foto: Johanna Hulling)

Bilden säger väll allt om min relation till datorer XD Hur i h*lvete går detta ihop? 

En tjej i klassen berättade att hon i en zooaffär sett ett hundhalsband med schnauzrar på. Jag blev såklart jättenyfiken och nästa dag åkte vi dit. Och visst var det ett halsband med schnauzrar på, ett fanns kvar och det var dessutom halva priset, så det var det ingen tvekan om att jag bara var tvungen att köpa det. Visst är det fint? :D



Idag har jag varit i stallet och ridit Tabasco, pappa och kameran tvingade jag med mig dessutom XD Pappa fick några riktigt bra bilder tycker jag, men många är lite suddiga då det var lite mörkt ute. Efter en stund var pappa tvungen att åka hem eftersom Thea frös otroligt mycket. Jag bestämde mig för att fortsätta rida lite i paddocken men det blev snabbt mörkt, vilket man inte märker om man är ute hela tiden. Dessutom hade vi under hela ridpasset besök av en hare som skulle envisas med att springa framför fötterna på Tabasco, jag har aldrig sett någon så orädd hare i hela mitt liv, men jämfört med vad vi stötte på lite senare var dette ingenting. Jag satt av och skulle tillsammans med Tabasco traska tillbaka till stallet men vad möter vi? En ÄLG! När kurvan vi gick igenom blev rak upptäcker både jag och Tabasco att vi står 2 meter ifrån en älg. Jag vet inte hur många sekunder vi bara stod och tittate på varandra men det kändes som en evighet och jag var livrädd. Jag rukar inte vara rädd för älgar men kanske för att jag aldrig tidigare stått öga mot öga med en. Man har ju hört att de lätt kan bli aggresiva så jag och Tabasco vände riktning och jag försökte vara så lugn som möjligt för att inte skrämma upp både häst, älg och mig själv. Som tur var följde den inte efter men det blev en ordentlig omväg hem till stallet. Då har man provat på att möta älgar också XD Här är lite bilder pappa knäppte idag: 

Nu är jag hemma igen efter att följt med min medryttarhäst Tabasco och hans ägare på dressyrtävling. Det gick, om ni frågar mig, alldeles strålande. Tabasco som annars brukar vara otroligt tittig skötte sig exemplariskt idag, visst blev han rädd för en annan häst (det har han ju inte sett förrut XD) men annars gick han förbi både domarbord och konstiga skyltar utan problem. Jag är lite osäker på vad procenten blev, jag är bara så glad för ägarens skull och för att Tabasco hållt sig i skinnet under hela dagen trots att det var deras första tävling tillsammans. Han tyckte det var lite obehagligt imorse när han skulle lastas men det gick ju till slut. Här är lite bilder ifrån dagen, fotade av mig, och ha överseende med det, jag är inte direkt fotograf XD Varning för extremt många bilder! :P










































Andra hästar vid tävlingsplatsen

Blev just erbjuden att följa med på dressyrtävling imorgon, Tabasco och hans ägare ska tävla så det ska bli spännande. Dessvärre blir det en tidig morgon men det får väll det vara värt. Ska försöka ta lite bilder imorgon men sålänge lägger jag in lite fler bilder på Tabasco som enligt mig är riktigt nya (2 veckor gamla) :P
Alla bilder är tagna av: Lovisa Borgström










Vi hittade ett jättefint sto med föl och dessutom hade fölet ett blått öga vilket jag tycker är jättecharmigt

Kom precis hem ifrån grannen igen, har ju lånat deras dator de senaste dagarna. Kvar hemma var mamma, pappa, lillebror och mammas arbetskamrat och hennes man som försökt få iordning internet igen. De satt nog i ett par timmar innan dom hittar de mest pinsamma felet jag någonsin varit med om. Lillebrorsan har "råkat" BYTA UT någon slags internetsladd mot en XBOX 360 sladd!!! Självklart var han inte medveten om att internet inte skulle fungera på grund av det men jag blir återigen helt tokig! Tack och lov har vi återigen ett fungerande internet men ibland vill man bara bo mars, ENSAM, vilket det faktiskt känts som den senaste veckan då jag nästan inte haft någon tillgång till internet. Problemet är löst men jösses vad pinsamt och irriterande det har varit!

Så nu ska ni förhoppningsvis få se på uppdatering! :D

Igår red jag på ridskolans relativt nya häst med det graciösa och vackra namnet "Brunte", jag hoppas att ni kände av ironin XD Dessvärre gick det inte alls som jag planerat, det gick nog inte som Brunte hade planerat heller för den delen. 

Brunte är en jättevacker, stor och snäll häst som jag skulle gissa är upp emot 175-180 cm i mankhöjd, en liten jätte med andra ord. Han ser ut lite som ett kallblod då han är av den grövre och tyngre typen och är svart/brun med ett jättehäftigt bakben, tro det eller ej men det är grått! :O Det blir tyvärr mindre och mindre grått för varje vecka jag kommer men visst är det fortfraande grått XD Det ser verkligen annorlunda ut tillsammans med den svartbruna kroppen. Tyvärr har han fått sommar-/soleksem och har därför kliat av sig i princip all man och svans. Han svans är tanig och hans man står uppåt som på en Norsk Fjordhäst men jösses vad trevlig han är att rida. En riktig pärla, lite tittig och sprallig men med tanke på hans ålder (5/6 år) så blir, i alla fall jag, fullt förstående. 

Igår skulle vi hoppa och kallblodshästar är väll kanske inte den ultimata hopphästen med tanke på deras tunga kropp och, vad ska man säga... "osmidighet". Jag gillar kallblod men ni måste hålla med mig om att det är inga hopphästar. Jag och Brunte galopperar (haha, eller snarare han som galopperar) mot hindret och jag märker direkt hur vinglig, ostadig och osäker han blir. Han är precis på väg att vägra men i sista sekund ångrar han sig och hoppar i princip stillastående, jag flyger upp... och sedan.. tja, ner! Fast inte i sadeln utan i gruset/sanden i paddocken. Jag tappar andan men reser mig upp för att sitta upp igen. Andra gången vi galopperar mot hindret har vi har ett väldigt mycket friskare tempo men hans dåliga hoppteknik gör att jag hamnar snett i sadeln och han blir då rädd och skenar iväg och jag ramlar (dyker) av en gång till. Denna gång med ena höften, knäet och ansiktet före ner i sanden. Det gjorde inte så ont då, jag koncentrerade mig mest på att spotta ut all sand jag fick i munnen och efter det, satt jag upp igen och vi lyckades faktiskt ta oss över hindret denna gång utan att jag studsar/dyker av. 

Inte förrän jag kommer hem märker jag hur ont jag faktiskt fick och jag brukar inte vara så sjåpig efter avramlingar. Inatt vaknade jag flera gånger av att jag låg på ställen jag hade ont på, såsom knäet, höften eller axeln. Så nu sitter jag här med en bula i pannan (trots att jag hade hjälm :o), ett stort blåmärke på högerknäet, en otroligt öm höft och en väldigt smärtande axel. Jag har aldrig fått så ont efter att ha ramlat av en häst förrut och jag har säkerligen ramlat av upp emot 100 gånger. Så jag har precis pratat med Tabasco´s ägare och sagt att jag inte kan rida imorgon och om jag tackar "nej" till att rida, då är det verkligen något stort som hindrar mig.         

Jösses vad stolt jag är över vår lilla schnazuerdam Nellie. Hon gjorde återigen ett strålande jobb igår och vi lyckades av 52 hundar placera oss som 3:a och korades därför till 3:e bästa agilityekipaget i Västra Götaland, ni kan ana att man blir stolt och mallig då XD.

Självklart ska jag heller inte glömma bort schnauzerbitchen Thea som också gjorde ett strålande jobb igår :P Thea fick ju plötlsigt och hastight hoppa in i Nellie´s lag eftersom att hunden som skulle varit med börjat löpa. Först var det Nelie´s tur och vi gick igenom banan felfritt, direkt efter var det Thea´s startnummer så jag fick snabbt slänga över Nellie´s koppel till mamma och ta med mig Thea in på banan. Eftersom att Thea egentligen inte tycker att agility är särskilt kul har jag ju slutat anmäla henne till agilitytävlingar för att istället satsa på lydnad men detta blev ju då ett undantag eftersom att vi behövde en till hund i laget. Jag har säkert inte tävlat agility med Thea på ett halvår och trodde att hon skulle galoppera runt i lite lagom tempo som vanligt, men jösses vad fel jag hade! Jag startar alltid bredvid Thea för att inte hina så långt framför henne och för att hon ska känna att vi ska jobba ihop. Men när jag säger "kör" så skjuts hon som ur en kanon mot första hindret. Jag fick pinna på ordentligt för att hinna med och när vi kom i mål var hon endast 1 sekund efter Nellie´s tid, det var suveränt kämpat för att vara Thea och för att egentligen inte alls gilla Agility. Resten av hundarna i laget var också felfria och snabba och vi lyckades komma 2:a av nästan 10 lag! Gud vad stolt jag är över mina små vovvar!