schnauzertassarna

Eftersom att de senaste inläggen enbart handlat om hästar och inget nytt hänt i samband med de små schnauzerdamerna tänkte jag fortsätta i den banan. Jag tänkte försöka göra en lång historia kort och berätta om min andra stora hobby sedan 14 år tillbaka, hästar och ridning. Vi vet ju redan hur det kommer att gå med att "försöka göra en lång historia kort" för mig, men ett försök är ju aldrig fel. XD

När jag var 4 år började jag tillsammans med min granne/kompis att hyra två små Shetlandsponnyer på rida Ridklubb vid namn Emily och Mulle/Bullen, mitt minne är inte vad det borde vara XD. Tack vare våra mammor kunde vi skumpa runt på dessa ponnier och ett intresse som jag alltid kommer att älska väcktes till liv, Hästar! 
Tyvärr har jag inga bilder på dessa ponnyer men jag hittade några andra bilder som jag tror att jag är i ungefär i samma ålder på, om inte yngre.


(Kanske skulle jag satsat på Galopp istället med den här jockeysitsen) XD

 

Efter ett tag tyckte mamma att jag var redo att börja rida på ridskola och jag började då på Nääs Ryttarförening där jag snabbt hittade en favorithäst, Emilia (Tinkerkorsning). Hon var både pigg och stor, och var väll kanske inte riktigt den typ av häst som 6-åringar brukar gilla, men uppenbarligen hade hon ju något som jag tyckte om. Mamma ville efter ett tag att jag skulle byta ridskola eftersom att om en stor häst sparkade, i så fall skulle sparka i samma höjd som ryttaren bakom hade sitt ansikte, om man red på en liten ponny, vilket var en stor risk att riskera.  
Jag och Emilia

 

Istället började jag rida på Burhults Stuteri och Ridskola på Welsh Mountainponnyerna, där enbart ponnyer och enbart stora hästar gick på samma lektion. Tiden gick men jag kände inte riktigt att jag lärde mig någonting så jag bytte ridskola igen.
Jag och Dulcie



Återigen hamnade jag på Råda Ridklubb där jag planerat att stanna så länge jag kan, jag stormtrivs där. Jag började rida där, och är nu där igen, kanske var det detta ödet ville XD. Dessutom finns min stora kärlek på denna ridskola. Nä, inte en tvåbenting, en underbar varelse med fyra ben, Atlas! Tyvärr har jag inga bilder på honom eftersom att dom försvann då vår dator krashade men jag har en bild på Gjönvar som var min tidigare favorithäst på Råda tills han såldes.
Gjönvar


En dag såg jag mamma stå och läsa på ridskolans anslagstavla och jag frågade på vägen hem vad det var för något men hon vägrade svara. Några dagar senare klädde hon i princip på mig ridkläderna och körde mig till ett stall jag aldrig tidigare varit i. Det visade sig att en envis, lömsk och chramig Shetlandsponny, Emser, bodde i detta stall. Ägarna behövde hjälp med att motionera Emser av någon liten person eftersom att vanligtvis ingen vuxen rider på en lite på ponny på drygt 1 meter i mankhöjd. Yippe, var min första tanke och jag förstår fortfarande inte hur man kan älska och hata en ponny så mycket på samma gång. Han var jättemysig tills vi skulle galoppera, det hade han nämligen inte tänkt. Rekordet på avslängningar för 1 vistelse i paddocken var över 10 gånger och allt detta för att jag ville galoppera, så jag kommer lätt över 100 avramlingar under de år jag ridit denna lilla söta ponny. Efter något års ridande av Emser började han sakta men säkert att förstå att alla dessa bocksprång för att få av mig i galopperna egentligen inte var till någon större nytta då jag gråtandes satt upp i sadeln igen. Mamma frågade mig flera gånger om jag verkligen ville fortsätta rida honom och envis som jag var svarade jag snörvlande "ja". Som av en händelse visade det sig att en tjej i min ridgrupp på ridskolan också red en ponny i samma område som Emser och jag. Hon red ett Gotlandsruss och de kommande åren hade vi otroligt roligt tillsammans ute i skogen, gud vad jag saknar det!
Emser och jag








Till slut blev jag för stor för Emser och jag kunde längre inte rida honom, istället började jag rida en korsningsponny i samma stall som var 22 år gammal, Oktav. Tyvärr hade Oktav kronisk fång och det sista året var den såpass kraftig att han fick avlivas :´(
Jag och Oktav

(Var inte oroliga, min hoppteknik har utvecklats lite sedan detta kortet togs.)

(Sista kortet på Oktav)

Inte långt ifrån där jag bor började jag rida Nordsvenska Brukshästen Saga istället och jag lyckades hitta en envis häst igen. Tyvärr tröttnade jag till slut på hennes envishet och skolan tog vid denna tidpunkt för mycket tid så jag fick sluta rida henne. Jag har inga kort på Saga och mig när jag var medryttare på henne så det fick bli några kort ifrån när jag var väldigt mycket yngre och bara red henne en enstaka gång.
Jag och Saga (För många år sedan)



Sedan ett halvår tillbaka har jag alltså med ljus och lykta sökt en ny medryttarhäst och hittade till slut Tabasco, ironiskt nog står han bara 200 meter ifrån det stall som Emser förhoppningsvis står kvar i, så någon dag ska jag pallra mig bort för att förhoppningsvis kunna hälsa på Emser igen. Precis de stigar och vägar som jag och Emser alltid red kan jag nu igen rida, och ni förstår nog att det väcker en hel del minnen.
Jag och Tabasco (på precis samma äng som jag och Emser alltid galopperade på flera år tidigare) (Foto:Therese Andersson)



14 år senare rider jag fortfarande och som jag brukar säga: Det krävs att jag ska vara minst döende för att jag ska sluta med det jag älskar mest, hästar och ridning. Men Thea och Nellie får såklart också stå på förstaplatsen även om dom inte fått någon uppmärksamhet i detta inlägg.

3 år är jag på denna bilden


14 år senare

(En liten utveckling har jag lyckats åstadkomma i alla fall XD) (Foto: Therese Andersson)