schnauzertassarna

För att för en gångs skulle försöka knåpa ihop ett kort inlägg tänkte jag dela med mig av de mest obetydelsefulla och ologiska tankar som någonsin slagit mig. För det första, varför har man en så varm nivå på brödrostar som gör att bröden blir så brända att dom inte går att äta och som gör att dom ser ut som svarta kolbitar, redo att slängas i grillen och elda med? Och för det andra, hur kan exempelvis koppel och hörlurssladdar bli så kolossalt ihoptrasslade av att bara ligga på en byrå eller i fickan? Ska man knyta fast en båt så kan jag ge mig den på att repet snurrar upp sig och båten glider iväg trots att man gjort de mest komplicerade knopar för att förhindra detta. Men sladdar och koppel kan tydligen knyta ihop sig själva av att bara ligga på ett bord. Kanske är det koppel och sladdar som båten borde knytas fast med, du behöver ju inte göra så mycket mer än att lägga dom på bryggan och sen trasslar dom in sig själva och förhoppningsvis båten också :P

Nellie, och eventuellt Thea, kommer båda att vara med i laget som representerar vår brukshundklubb i DistriktMästerskapet 2010 på lördag. Är ni sysslolösa får ni gärna hålla tummarna! :D

Foto: Emmy Landqvist

Våran dator är paj, eller snarare internet, så jag kan inte göra några läxor alls på datorn, vilket jag egentligen har ett väldigt stort behov utav. Nu undrar ni säkert hur jag kan sitta och skriva detta inlägg om jag inte har något internet, men har otroligt snälla grannar som låtit mig låna deras dator hemma hos dom, pinsamt värre. Jag ska hålla mig kort eftersom att jag egentligen ska göra läxor här och nu men eftersom antalet bloggbesökarna stigit radikalt den senaste tiden ville jag bara säga att jag de närmaste dagarna eller kanske till och med veckorna är i princip helt borta ifrån bloggen. Jag hoppas att ni har tålamod med detta och jag ska försöka uppdatera er ändå så att ni förhoppningsvis inte glömmer bort min lilla blogg. Ska dock lägga in ett par inlägg jag skrev för ett tag sedan men som jag sparat för sådana här tillfällen eftersom det varken är första eller sista gången familjens dator inte samarbetar med oss. Hoppas att ni vill läsa dom inläggen så länge tills jag är tillbaka som vanligt, vilket jag inte hoppas kommer att dröja alltför länge.

Mamma hade häromdagen inhandlat vad vi trodde var en jättefin blå/grön kampfiskhona. Hon bosatte den hos den andra hanen men bara efter någon timma var den lejongula hanen i princip halv. Det som vi trodde var en kampfiskhona visade sig vara en "pirayahane", haha nä kanske inte en piraya men en hane i alla fall och dom hade bråkat så mycket att den blå/gröna bitit av den gulas fenor. Jag kan ju inte direkt påstå att den gula är särskilt fin just nu och det kommer dröja ungefär 4 månader innan fenorna växt ut igen.

Den lejongula hanen med fenor

Den lejongula hanen utan fenor

Jösses, det är verkligen svårt att uppdatera den här bloggen, eller svårt är det väll kanske inte men det är svårt att ta sig tid till att göra det. 

I söndags var jag som vanligt på brukshundklubben i nästan 5 timmar, det är som mitt andra hem XD Först hjälpte jag till på nybörjarkursen i agility och efter det var det dags för mig själv att träna i cirkeln jag håller i. Fint väder var det i alla fall och för en gång skull var till och med Thea tvungen att köra ETT lopp. Tack vare att det låg en korvbit i slutet av banan var det precis så att hennes ego tyckte att var ganska okej springa lite. XD Nellie var det som vanligt fart och fläkt på och det är nästan så att man blir lite bortskämd, vilket jag absolut inte får bli. Det är nästan så att minsta lilla fel gör en jättebesviken eftersom att det brukar gå så himla bra, men även skickliga Nellie måste få lov att göra misstag ibland. Thea körde jag Lydnad med och det är lika otroligt varje gång, dock har jag igen lust till att träna "rutan", jag har nästan redan innan bestämt mig för att det inte kommer att gå. Det måste bli ändring på detta för en sådan talang som Thea får jag inte "slösa bort", hon fyller ju faktiskt 6 år till våren den lilla rackaren. 

Igår var jag hos min medryttarhäst Tabasco och jag kom inte hem förrän vid 22:00, vilket från början inte alls var tanken. Jag hade noga planerat vilka stigar och vägar jag skulle ta så att vi när det började skymma skulle skritta på en stig bredvid vägen så att vi fick ljus ifrån gatlyktorna, men uppenbarligen hade Tabasco tänkt sig något helt annat. När vi ridit genom skogen och det redan börjar bli lite mörkt kom vi fram till vägen men det är någon/några som har fått för sig att ett vägarbete skulle startas upp just den vecka jag tänkt att rida där :P Det skulle kunna gå att rida förbi ändå men sen hade dom ju fått för sig att placera ut vägmarkeringar längs med vägen så att folk inte skulle köra ner i hålorna dom nödvändigtvis var tvugna att göra. Tabasco ville ju naturligtvis inte gå förbi dessa otroligt hotfulla plastmarkeringar, jag satt istället av och försökte leda honom förbi men det gick inte heller. Nu började det bli riktigt mörkt och jag visste inte alls hur vi skulle kunna ta oss tillbaka till stallet men vi måste ju hem igen. Vi fick helt enkelt ta stigarna genom skogen hem i mörkret, jättekul! :/ Det var totalt kolsvart och jag tror aldrig jag varit så nervös i hela mitt liv, det var dessutom jättetyst vilket gjorde att minsta lilla vindpust misstroddes vara någon i skogen. Jag var dessutom lite osäker på vilka stigar vi skulle ta eftersom att vi alltid ridit samma håll, och att se allting från andra hållet var som om vi aldrig varit där förrut. Men Tabasco var stadig på foten (hoven XD) och kunde tydligen vägen så att vi till slut tog oss tillbaka hem. 

I Djurkunskapen i skolan ska vi i grupper eller par studera olika djurslags beteende, jag och en till tjej i klassen fick hästar :P Precis vad jag ville ha, det eller hundar... Så imorgon ska hon med mig till Tabasco och så ska vi i någon timme studera hur de beter sig. Jag hoppas i och för sig att det är roligare än vad det låter, att bara studera i en timme låter väll kanske inte jättekul, men hellre det än att studera hur olika ämnen reagerar med varandra. Naturligtvis vill jag inte hänga ut några skolämnen men för att ge er en ledtråd är väll kanske inte kemi det roligaste jag vet, så uppgiften vi har fått är väll trots allt inte så dum :P

Tabasco, hur beter sig dessa djur? XD (Foto: Therese Andersson)

27 olika besökare hade jag på min blogg igår, gud vad roligt det känns. Det sätter ju en hel del på press på mig också, som därför måste se till att uppdatera oftare, men det är nog bara bra!

Idag ska jag upp till brukshundklubben för att första hjälpa till på en nybörjarkurs i agility och sedan ska jag själv träna Agility med Nellie och lite Lydnad med Thea. Blir nog en uppdatering ifrån det ikväll och jag ska försöka få ihop en film på Thea och Nellie som jag tänkte lägga ut på bloggen. Jag är otroligt oteknisk och blir tyvärr bara irriterad då saker och ting inte fungerar och tillsammans med att våran dator har extremt svårt för att samarbeta så anar jag hur det kommer att sluta, men ett försök kan man ju alltid göra.

Ställ gärna frågor, då får jag något att skriva om! :D

Thea och Nellie (Foto: Emmy Landqvist)

Jag och Sara (Aymik´s Aussies) var idag och kollade lite på Polishund SM. Visst var det trevligt men det var på tok för många och långa pauser. Vi kom dit vid 13:30 ungefär eftersom att det på programmet stod att det skulle vara paus mellan 12:00 och 13:00. Vi hann ändå bara se 2 ekipage innan det var dags för en timmes paus igen, så vi bestämde oss för att försöka leta upp området där "spår och sök" momenten höll till istället och det var synd att vi inte tog med våra hundar eftersom att det var ganska långt att gå, det hade ju varit 100 gånger roligare för dom än att sitta hemma. Vi trodde nämligen att man inte fick ta med egna hundar på grund utav både smittorisk och/eller att vi inte ville störa tävlingarna, men nu vet vi ju i alla fall till nästa gång att hundarna kan hänga med, det var ju otroligt mycket andra hundar där. Efter att äntligen hittat skogspartiet där momenten hölls hann vi se en hund och sen var det 25 minuters paus där också. Lite smått irriterade vandrade vi tillbaka till det första stället och satt där och väntade en stund innan det drog igång igen. Efter ungefär 6 ekipage var det dags för paus igen, och då tröttnade vi och åkte hem. Det som vi från början hoppades skulle vara något kul, nytt och spännande att se på blev... tja, inte riktigt det vi hade förväntat oss. Det var på tok för många och långa pauser och om någon sätter sig ned och tar sig tid till att göra ett program för det hela är det väll lika bra att skriva ner alla pauser så att man vet om det i förväg. Varför ska man ens ha så många pauser, hela SM:et pågår under 4 dagar och man skulle lätt kunna arrangera SM:et på 2 eller 3 dagar utan alla pauser.

Jaja, nu har vi ju ändå fått se några av Sveriges bästa polishundar och det är ju kanske inte varje dag. Det var roligt och trevligt men kunde blivit lite roligare och trevligare utan alla pasuer. Kul att du ville följa med, Sara! :D

Dagen gjorde också att jag bara blev mer och mer stolt över Thea. Hon gör precis samma lydnadsmoment som Sveriges bästa polishundar, fast på ett lite lättare och grundligare sätt. Haha, Skydd och Spårning är hon väll kanske inte lika duktig på, för att inte säga totalt ointresserad av det. "Om du själv är så slarvig så du tappar bort 5 träpinnar i skogen får du själv hitta dom, det tänker inte jag göra" är nog Theas tankegång. Skydd tycker hon nog också är ganska värdelöst, om man inte ska skydda en falukorv såklart, den hade hon enkelt skyddat genom att placera den i magen, där kan ni tro att den ligger i säkert förvar XD.

Thea


Nellie

Har precis kommit ut ur duschen efter att ha ridit Tabasco i regnet. Det är trots allt ganska mysigt att rida i skogen när det regnar, man är oftast ensam och det låter så härligt när regnet duggar/öser mot bladen. Dock kräver ju detta att man själv och hästen har bra utrustning så att man slipper bli jätteblöt.

Jag lägger in några bilder från i somras så att det blir "solsken" i bloggen i alla fall XD

Nellie


Nellie


Thea tar det lugnt som vanligt

Jag var helnöjd med dagen, vi fick 2 vinster och en 2:a placering. Första loppet gick kanon och vi (jag) gjorde inga större missar. Andra loppet gick också bra men det kunde också gott otroligt mycket bättre. Mamma skulle agera fotograf och visste/tänkte inte på att det inte är så bra att ställa sig och fotografera i slutet av en raksträcka. Mamma tog kort på Nellie i raksträckan men vid slutet av den skulle vi svänga och byta riktning vilket Nellie inte tänkt sig. Hon sprang ivrigt fram till mamma och skällde glatt tills hon märkte att hon inte fick någon uppmärksamhet. Då skyndade hon sig att hinna ikapp mig stället men vi förlorade en massa sekunder. Ändå lyckades vi placera oss som 2:a och det är i och för sig bara positivt för mig vilket betyder att hon måste ha varit galet snabb i resten av banan. Tredje och sista loppet gick också väldigt bra och vi vann klassen. 

Det som jag dock inte var lika stolt och glad över är mina fötter. Det ser ut som om jag knött ner 4 fötter i 1 par strumpor eftersom att dom är så svullna av alla myggor jag på något vis lyckades locka till mig under tävlingsdagen. Jag förstår inte varför alla ska flockas runt mig, men jag kan ju konstatera att jag har många små beundrare i alla fall XD

Nu kommer lite bilder ifrån tävlingsdagen, tyvärr är vissa lite suddiga och tagna långt ifrån så det blir några foton som är tagna i väntan på alla loppen istället. Tack för bilderna ändå mamma! :D

Nellie


Nellie


Nellie


Thea fick visa vad hon går för vid sidan av banan istället


Nellie får syn på mamma

Haha, ja min blogg var från början tänkt att enbart handla om Thea och Nellie men på sensate tiden har den svävat ut ordentligt kring andra ämnen såsom ridning, hästar, resor och annat diverse så varför inte skriva lite om fiskar också? XD

Jag och min familj har verkligen fått "fiskmani". Från att inte ha haft ett enda akvarium i huset är vi imorgon uppe i totalt 4 akvarium, ett till varje mänsklig familjemedlem eftersom att vi inte kan komma överens om vilka fiskar vi ska ha. Som tur är har vi 4 akvarium i källan så akvarium behöver ju inte inhandlas i alla fall :P Mamma och jag gillar verkligen kampfiskar så vi letar för fullt efter de vackraste och mest ovanliga färgerna och sorterna. Mamma köpte igår en jättefin kamphane med en blandning av orange/guld/gul och lite turkos färg. Görsnygg!
  


Idag var mamma, pappa, jag, min moster och min farmor i Kungsbacka för att äta Brunch och efter det tänkte vi åka till en ganska stor zooaffär i Kungsbacka då vi hade hört att dom hade många, fina och ovanliga kampfiskar. Jag var på jakt efter en grön kampfisk men eftersom att röda och blåa är mest eftertraktade så är det ju såklart dom som det finns mest av till salu. Men precis när vi skulle gå hittade vi en jättevacker kamphane och eftersom att man inte kan ha flera kamphanar i samma akvarium fick vi ta upp ännu ett akvarium ifrån källaren som jag fick. Hanen jag gillade var svart, vit, grå och faktiskt lite röd. Också görsnygg! XD


Tro mig, han är vackrare i verkligheten även om man ser färgerna här! :D

Imorgon hoppas jag att bloggen kan få återgå till sitt ursprungliga område men ibland bara måste man få dela med sig av bilder och text ifrån annat roligt. Imorgon ska jag och Nellie tävla inofficiellt i Torslanda, vilket vi inte gjort på jättelänge. Det ska verkligen bli roligt så håll gärna tummarna :P

Nellie har gjort det igen! Idag tävlade vi i Stenungsund och hon var den enda felfria och vann därför klassen. Med nästan 4 sekunder tillgodo fick vi den tredje och sista pinnen i Hoppklass 2 och vann ett presentkort på försäkringar med ett värde på 20 000 kr. Så nu kan vi vara med på MyDog 2011 i både agility- och hoppklassen vilket var mitt mål för år 2010. Tänk att vi lyckades med det när bara någon månad mer än halva året passerat. Nellie är så otroligt duktig och jag vet inte hur många gånger jag har sagt eller kommer att säga det, hon är helt enkelt en perfekt agilityhund. Nellie är endast lite drygt 3 år och är redan i högsta klassen i agility, ni anar inte hur stolt jag är över våran vovve. Dessvärre får jag nästan lite ångest nu efteråt och skulle nästan vilja lämna tillbaka "pinnen" vi vann då tankar som: "Vi är kanske inte redo för klass 3 ännu (eller någonsin), och tänk om Nellie förlorar fart i takt med att banorna blir trixigare", snurrar i huvudet. Men jag får väll henlt enkelt försöka att träna på en lätt nivå som gör att hon fortfarande tycker det är roligt och behåller motivationen. I och för sig har hon ju inte blivit annorlunda sedan vi blev uppflyttade från klass 1 till 2. Det är nästan så att hon bara blir snabbare ju mer vi tränar/tävlar.

Egentligen borde alla få testa att köra Agility med Nellie för hon är bara helt underbar, lyhörd, motiverad och så galet positiv till allt. För mig har Nellie idag bevisat att Dvärgschnauzer kan! (Bara dom vill) XD Och jag får absolut inte glömma bort (drottning) Thea, henne borde faktiskt alla också få prova på att köra Lydnad med. Jag har aldrig varit med om en hund som är så otroligt koncentrerad, arbetsvillig och kontaktsökande. Jag hade absolut inte kunnat få några bättre hundar på något sätt, dom står vid ens sida i vått och torrt och det är någonting jag aldrig kommer att glömma.     

Det vi dock glömde var ju både kort- och filmkameran hemma, så tyvärr har vi inga bilder/filmer ifrån idag men förhoppningsvis får vi med det nästa helg, då det bär av till Torslanda. Lägger istället in en gammal mobilbild som jag älskar, i slutet av inlägget.

För att komma till något helt annat funderade jag idag på en fråga som jag ännu inte funnit något svar på, om det en finns något svar! Vad är störst, saknaden eller sorgen när ens fyrbenta vän gått bort, eller glädjen och lyckan dem givit under livet?