schnauzertassarna

Skulle egentligen firat det nya året med tjejerna i klassen men var tvungen att i sista minuten tacka nej eftersom att förkylningen inte vill ge sig. Jag nyser och hostar konstant och har ont i huvudet, dessutom missbrukar jag för stunden nässpray/näsdroppar (vad det än kallas och heter). Mamma hade dessutom laddat upp inför kvällen och köpt chips & godis och tillsammans lagade vi en god middag, men vad hjälper det, känner inte smaken av någonting ändå :(

Gott Nytt År i alla fall!

Är jätteglad över de 20 pers som faktiskt tagit sig tid att klicka sig in på min blogg. Haha, vet att det finns stora bloggar som kan "ha en dålig dag" och ändå ha flera tusen besökare men jag är jätteglad för de 20 personer som hittat hit. Dessutom har jag blivit mycket bättre på att uppdatera nu, eller hur? Kanske bara för att jag har lov och inte behöver lägga en massa tid och energi på läxor, prov och inlämningar :P

Nellie och "Mohawk-Thea" XD
Nellie ser ut att tänka: Vad i helvete har du varit för hos frisör? Säg vad den så kallade "frisören" heter så jag vet vad jag ska hålla mig borta ifrån XD

Idag hyrde jag och Sara, med aussien Kimya (Aymik´s Aussies), en inomhuslokal för att träna agility och lite lydnad. Det var var extra roligt idag eftersom att det var så himla längesen sedan sist, det är ju inte jättelätt att träna agility och lydnad i snön, särskilt motiverad till det är man ju inte heller XD

Nellie "var tvungen" att köra "säcken" flera gånger så att det förhoppningsvis skulle sitta i tills nästa vecka, hon är väldigt duktig med den nu med tanke på att hon förrut varit väldigt rädd.

På vägen hem satte vi Thea, Nellie och Kimya tillsammans i bagagen eftersom att de träffats så många gånger förrut och det verkade fungera ganska bra mellan dom. Men efter bara 5 minuter hördes morr bak i bilen och det blev ganska oroligt. Nellie började skrika som en stucken gris så jag blev först rädd att hon skadat sig, även om jag vet att hon ofta skriker för ingenting och ifall att det skulle behövas tyckas synd om henne. Jag släppte ut Nellie ur bagagen och hon hoppade glatt runt i snön, så det var ingen fara med henne, hon skriker ifall att bara, helt enkelt.

Pappa hade dessutom bytt mitt minneskort eftersom att det var 75 % mindre minne än det första jag hade. De hade bara ett annat minneskort att ge oss men denna gången blev det till min stora glädje ett minneskort med 4 gånger så mycket minne som det första och 16 gånger så mycket minne som det förra. Så det var bara att tacka och ta emot, så nu hoppas jag verkligen att det räcker med stökeri med teknikprylar för ett bra tag framöver.
En bra dag blev det här helt enkelt, och det kunde verkligen behövas efter all otur ;)

Så nu är jag glad igen :D

Nä nu orkar jag inte med teknikprylar mer!!! Mitt förra minneskort "hände det ju någonting med" vilket gjorde att jag fick ett nytt och idag tänkte att jag skulle försöka lägga in alla de låtar jag haft innan minneskortet gick sönder, eller nja, snarare de låtar jag fortfarande kommer ihåg att jag hade :/ Har suttit i ca 3 timmar nu och NU visar det sig att jag har fått ett minneskort med 75 % MINDRE minne än vad det förra minneskortet hade! :( Jag är så förbannat trött på teknikprylar att jag helst av allt skulle vilja kasta mobilen nedför ett stup, fast jag kan ju tyvärr inte göra det, för då "täcker ju inte garantin"! :(

Hur logiskt är det t.ex. för en dator att svara det här?!

Thea:


Nellie:


Man såg redan när dom var små hur olika deras färger var och är, ljusa Thea och mörka Nellie XD

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, oturen har fortfarande inte vänt och jag begär inte ens att få tur, jag ber om att slippa otur ;P

Imorse skulle jag åkt med Anna till Tabasco och så skulle vi ridit ut tillsammans men planerna gick snabbt i kras. På väg till bussen ramlade jag coh slog i handleden ordentligt, det gjorde så jädra ont. Så det blev absolut ingen ridning för mig idag. Pappa åkte, snäll som han är, med mig upp till Tabasco och vi fick gjort iordning stallsysslorna i alla fall.

Så nu sitter jag här med blåtira, stukad handled och blåmärke på knäet med en mobil som dessutom inte fungerar som den ska, jag vågar snart inte lämna huset mer.

Imorgon måste jag i alla fall lämna huset, ska åka med Sara och hennes Aussie "Kimya" (Aymik´s Aussies) till en inomhuslokal för att främst träna agility. Jag och Nellie måste verkligen fräsha upp vårat "teamwork" nu inför My Dog, jag får se om jag släpar med Thea också, kanke blir det lite Lydnad för henne ;)

Anna och Firsty som jag egentligen skulle ridit ut med idag :(

Nu får det verkligen räcka, teknikprylar är bara ren skit rent ut sagt. Vi fick ju idag gå tillbaka med min mobil IGEN eftersom att den inte kände av att den hade ett minneskort i sig trots att det satt ett i, det är på detta minneskort som precis ALLT finns på, kontakter, bilder, sms, låtar, spel, teman, anteckningar, kalender, precis allt! Det visade sig att "det hade hänt något med minneskortet", vadå hänt!? Går det sönder av att man lagrar grejer på det!? Just nu är jag bara så förbannad och ledsen. Vi fick ett nytt minneskort (generöst men vad hjälper det?), var ska man egentligen lägga saker man vill spara, mobiler går ju uppenbarligen inte, datorer går inte heller eftersom att dom bara krashar och lever sitt egna liv, vad kan man egentligen lita på?! Teknikprylar är för stunden det värsta jag vet...!

Haha, det känns som att jag inte skriver mer än om min otur och mina misslyckanden här numera. Så nu bjuder jag bara ännu mer på det... :/

Igår red jag Tabsco och det enda som var positivt var att det var ljust ute när jag red, resten gick bara åt skogen. Det hela började med att vattenledningarna i stallet hade frusit vilket gjorde det mycket svårt att skölja bett, byta vatten, rengöra hinkar, hälla vatten på betforen och alla andra sysslor som underlättas med vatten. Snälla personer skulle senare försöka få ordning på vattnet men så länge fick "vattensysslorna" i stallet vänta. Jag red sedan ut och det var riktigt härligt trots kylan, dessvärre var det fler som tyckte det var trevligt att bege sig ut i naturen vilket gjorde att jag och den inte alltför självsäkra hästen Tabasco (hoppas ni känner av ironin XD) mötte många skidåkare, joggare, pulkåkare och gående. Tabasco brukar ju sjåpa sig med det mesta och flesta så ni kan ju förstå att när vi möter en liten "skidskola", (det var nog snarare en stor familj men ändå) med "plankor" på fötterna, inte var det lättaste för Tabasco. Nästan 50 meter innan börjar han trippa på tårna, frusta och försöka hitta andra vägar att gå för att slippa möta "skidskolan" på 7 pers. 20 meter innan börjar "skidskolan" omtänksamt att snyggt rada upp sig i kanten av vägen för att bereda plats åt mig och Tabasco. Tabasco märker dock inte den stora familjens omtänksamhet utan har starkt bestämt sig för att barnen i familjen säkert inte fått frukost och är extra sugna på häst en kylig dag som igår. Jag sitter av och försöker att leda Tabasco förbi istället vilket inte heller blir särskild stor framgång. Jag står mest och försöker att "dra" Tabasco förbi den säkert jättehungriga familjen men efter en stund märker jag att han tar ett par steg framåt om jag går emellan han och "skidskolan". Lyckligtvis lyckas vi faktiskt ta oss förbi familjen medan de står och försöker titta åt ett annat håll för att inte få Tabasco att känna sig uttittad, vilket jag inte vet om det hjälper ändå men jaja, förbi kom vi ju i alla fall. Jag märker att tiden runnit iväg och smsar pappa och ber honom hämta mig en kvart senare än vad vi egentligen bestämt. För att spara tid blir det en hel del galopp på vägen hem i snön vilket inte alls är helt fel men när vi nästan är tillbaka vid stallet tänkte jag kolla om pappa svarat på smset men det är helt tomt i fickan. Fasen också, (för att uttrycka min ilska milt), då var det bara att vända tillbaka och leta. Jättekul att leta igenom en sträcka på flera 100 meter efter en vit mobil i vit snö :( Efter att nästan kommit tillbaka till det ställe jag vet att jag hade mobilen senast på, möter jag ett par som jag ivrigt frågar om de sett en mobil. Mannen nickar och tar fram min mobil ur fickan, det var nästan så att jag gick ned på knä och tackade dom :P Men nu var det verkligen bråttom, jag skulle ta in hästarna till stallet och var redan försenad, galopp var det enda i mitt och Tabasco´s huvud, som visste att mat väntade hemma i stallet. Väl hemma i stallet gjorde jag i ordning Tabasco och ställde in honom i boxen för att sedan ta in de andra hästarna som fortfarande var ute i hagarna. När de endast var två hästar kvar i hagen hinner oturen ifatt mig igen, en utav hästarna är den mest rymningsbenägna häst jag någonsin hanterat så jag var väl medveten om att jag skulle vara på min vakt. Jag hann inte mer än ta loss det nedre hagstängslet och krypa under den innan Tequila bokstavligen klämde sig förbi och smet under det högre hagstängslet. För att få utlopp för den oerhörda glädjen som hon fylldes av bockade hon innan hon försvann runt hörnet på stallet. Gud, vad jag hoppades på att hon skulle stå utanför stalldörren när jag springandes skulle komma fram, och visst gjorde hon det! Nu fylldes jag av glädje istället men den varade dock inte så länge. Med alla hästarna i respektive boxar hade den snälla grannen fixat vatten i hinkar tills vidare eftersom att vattnet fortfarande inte fungerade i stallet. Jag såg att pappa kommit och väntade på parkeringen vilket gjorde att jag skyndade mig extra mycket för att han skulle slippa frysa i bilen. Efter att ha slafsat runt med vatten till allt som behövde det råkade jag spilla ytterst lite vatten i kanten på stallgolvet och eftersom att det var mer än -10 grader i stallet frös det snabbt till is vilket jag snabbt glömde av och lika snabbt halkade på. Mitt ansikte åkte in i en utstickande låsanordning, resten av väggen var helt fri ifrån utstickande saker men med min otur skulle jag givetvis lyckas få ansiktet att pricka mitten av låsanordningen, 1 cm ifrån ögat. Så idag vaknade jag upp med en mindre blåtira runt höger öga :( Jaja, jag har lärt mig att tänka positivt, tur var väll det att inte ögat skadades.

Så om ni känner att ni behöver lite otur eller råd för hur man som mest krånglar till sin vardag har jag massvis i lager att rea ut nu under mellandagarna ;)

Bilder ifrån gårdagen:

Hinner inte skriva så mycket mer då vi ska åka iväg till mina kusiner och fira jul alldeles strax ;)

Haha, ja rubriken låter mer dramatisk än vad det egentligen är, eller ja, det är ganska dramatiskt för mig då allt (som vanligt) försvunnit ifrån mobilen. Bilder, musik, sms, kontakter, anteckningar, spel och mycket mer. Imorse upptäckte jag dock, till min stora förvåning, att ungefär 90 % av det jag hade innan är samlat i en och samma mapp! :D Snacka om att jag blev glatt överraskad, så som tur är ser den här dagen ut att vara och bli bättre än igår XD

Idag var dessutom sista dagen i skolan för den här terminen! Känns både kul och tråkigt, kul därför att man slipper plugg, tidiga mornar och att all tid spenderas i, för eller åt skolan men tråkigt därför att man träffar klasskompisarna mer sällan. Jaja, det får vi råda bot och se till att träffas någon gång då och då under lovet.

Julafton och My Dog börjar dessutom närma sig, jag måste faktiskt erkänna att jag av någon anledning är nervös inför My Dog, tänk om vi, eller snarare jag, gör bort oss totalt :O Haha, nä jag får tänka positivt, Nellie kan (oftast) och jag måste lite på henne mer, hon vet vad hon ska göra, hon kan det här.

Bild: Johanna Hulling

Den här dagen skulle jag aldrig stigit upp, dock har ett par roliga saker inträffat men allt annat har bara gått åt skogen, och snart tror jag att jag också går åt skogen.

Det hela börjar med att jag tar bussen hemifrån till skolan i god tid för att hinna, dock har bussbolaget inte planerat detsamma :/ Bussen står i princip still på motorvägen, på grund av all snö (förstårligt men fortfarande retligt) vilket gör att jag kommer för sent till skolan. Väl i skolan knackar jag förgäves på dörren in till den sal vi ska vara i men ingen öppnar, till slut får jag reda på att första lektionen är inställd, typsikt. Efter ett kort "kringvirrande" lyckas jag hitta en del utav klassen, resten är sjuka eller har försovit sig. Alltid roligt att träffa klasskompisarna, speciellt efter ett så långt uppehåll då vi har haft praktik. Efter nästan 2 timmars tidsfördriv är det dags för mattelektion, eller snarare matteprov, jättekul! :( Efter denna lektion slutade vi och jag traskar vidare till hållplatsen för att åka hem. Efter en kort spårvagnstur ska jag byta till buss och ser att bussen redan står på hållplatsen, springa var det enda alternativet. På den smala gångbanan går ett äldre par och jag ropar tidigt "ursäkta" för att kunna klämma mig förbi, lite oartigt kanske att nästan skrämma slag på paret som så fridfullt var ute och gick men vad gör man inte för att hinna med bussen. Tror ni att bussen åker när jag är endast 5 meter ifrån dörren varpå det äldre paret, som jag osmidigt trängt mig förbi, kommer fram och ber tusen gånger om ursäkt för att jag missade bussen. Jag fick länge förklara att det inte alls var deras fel och att jag skulle ha missat bussen ändå, men lite skämdes jag allt, först skrämma slag på det gamla paret och sedan ge dom skuldkänslor för att dom tror att det är deras fel att jag missade bussen.

Efter att ha tagit nästa buss kommer jag till slut hem och går ut med hundarna. Några timmar senare är det dags för mig att ta bussen upp till ridskolan för att rida lektion. När jag ska byta buss kommer aldrig den buss jag ska åka med så jag vandrar bort till tidpunkten för att fråga vad som har hänt. Till slut hittar mannen i kassan information om att bussen är sen varpå jag högt och tydligt klagar på att man inte meddelat det till sina resenärer via de "moderna" funktioner som faktiskt finns. Varför inte skriva på den digitala tidtabellen att bussen är sen x antal minuter så att man åtminstone vet att bussen är på väg. När bussen till slut anländer med 15 minuters försening får busschauffören för sig att stanna vid VARJE busshållplats trots att ingen finns vid hållplasten och att ingen plingat för att dom ska av. Han stannar på en busshållplats i uppförsbacke men när vi ska åka därifrån åker vi mer bakåt än framåt. Det är så halt att bussen bara glider mer och mer bakåt och till slut fastnar, "jaha" tänkte jag, jag börjar ju bli van vid sånt här men vad har jag gjort för att förjäna det här? Eftersom att jag ingenting har att göra i bussen som antingen glider bakåt eller står helt still smsar jag tjejerna i klassen och förvarnar dom på vad som skulle kunna vara orsaker till att jag inte dyker upp imorgon. Antingen sitter jag kvar i bussen, halvt ihjälfrusen, eller så sitter jag i häktet efter olaga hot mot bussbolag, haha nädå :) När jag till slut kommer upp till ridskolan är det dags för hopplektion och som jag nämnt tidigare fick jag rida på min "lilla prins" (haha) Atlas, det var riktigt roligt och det gick enligt mig riktigt bra. På hemvägen får jag reda på att min mobil blivit "lagad" och att pappa hämtat ut den, yippie tänkte jag, men inte under så lång tid. Efter att tryckt i minneskort och SIM-kort i mobilen ser jag till min stora besvikelse att ALLT är borta i mobilen, bilder, låtar, teman, anteckningar, kontakter, sms, inplanerade möten och aktiviteter, precis ALLT är borta. Grrr, jag trodde att man sa till kunden innan man raderade allt i mobilen och glatt lämnar tillbaka den och meddelar att "den är som ny" :( Oavsett var "man borde göra" så är rubbet borta, och det enda jag kan göra för att förhindra att ännu fler utbrottsframkallande händelser sker, är att gå och lägga mig, God Natt! 

Guldstjärna till den som plågat sig igenom hela texten, ni kan ju alla fall glödja er åt att eran dag förhoppningsvis var bättre än min XD

LÄS DETTA!!! Ni som läser detta och som har mitt mobilnummer, kan ni snälla skicka erat mobilnummer till mig, har, som jag sa i inlägget, förlorat alla mina kontakter vilket gör att jag inte har ett enda nummer kvar! :´(

Jag är så galet skoltrött just nu, trodde faktiskt att jag aldrig någonsin skulle kunna bli så här okoncentrerad och omotiverad vad det gäller skolan. Jag har ingen som helst ork eller lust till att göra allt vad skola innebär, aldrig får man vara riktigt ledig, först jobba hela dagen i skolan och när man väl slutar för dagen är den egentliga skillnaden bara var arbetsplatsen är placerad. Det är bara att åka hem, äta och sen på´t igen. Ni anar inte hur välbehövligt ett lov är just nu, ska bli så himla skönt att få samla lite krafter för återigen är det ju bara på´t igen när vårterminen börjar. 

Jag och Sara med Kimya (länkad som Aymik´s Aussies) har i alla fall bestämt att vi ska hyra en inomhuslokal för att fräsha upp båda våra egna och hundarnas "samarbete", man blir så lat nu på vintern då det är så få tävlingar och träningstillfällen, och jag ska faktiskt för en gångs skulle klaga på snön då den inte direkt underlättar en agilityträning. Jag känner mig dessutom lite osäker på Nellie då hon fortfarande är relativt ung och kanske inte har, allt vi tränat upp, kvar efter långa uppehåll. Men innan My Dog måste vi alla fall komma iväg och fräsha upp det vi tränat på.

Nu måste jag återgå till mitt skrivande på annat håll, nämligen till en skriving/ett arbete som ska lämnas in innan skolavslutningen. Dessutom måste jag även öva mer inför matteprovet på måndag, fattar i princip ingenting av Matematik C, känns redan som att jag gett upp men jag måste försöka.

Thea fick iförrgår genomgå en liten förvandling vad det gäller utseende. Om ni undrar vad vi gjort med våran stackars hund så har vi trimmat henne ;) Troligen springer hon snabbare ute på tävlingsbanorna nu, haha XD
1. Thea som uttråkad, strävhårig och otrimmad dvärgschnauzer (hon har precis sovit, därav det inte alltför glada humöret och utseendet)


2. Mamma har trimmat ena skuldran då jag kommer på den briljanta idén... :P


3. Den briljanta idén att göra Thea till Cruella De Ville XD


4. Jag förvånar mig själv ytterligare och bara måste få se Thea i mohawk

5. Efter detta får mamma för sig att Thea är färdig när hon ser ut såhär :P


6. Haha nä då, efter lite övertalning blir Thea så snygg, alldeles silvrig ;) (Har dock ingen bild på hur hon ser ut just exakt nu, men lånar en bild ifrån i somras då hon också var nytrimmad)

Vad tycks? 

Lägger in en till bild på Nellie och Mohawk-Thea för att ni lättare ska kunna se skillnaden :D 

Jag har just kvällens avsnitt av Ung & Bortskämd och jag måste återigen medge att jag blir bara så frustrerad. Hur kan man skicka hem en person som verkligen utvecklats och bidragit med något i huset samtidigt som man behåller högst 3 personer, utav 5, som inte bidragit med någonting? Jag håller definitivt med Ellinor om att jag trodde också att programmet gick ut på att kora personen med mest "framgång" och utveckling under programmet, och inte belöna personerna med sämst engagemang och mest beskyddande och smörande föräldrar. Inte för att nämna några namn men varför skickar man inte hem Paulina, Karolina eller Daniel, dom bidrar inte med någonting. Paulina´s pappa kunde ju inte ens ge en förklaring eller anledning till varför han la sina elimineringsröster på de som utvecklats mest, bara det säger ju en hel del. Dock måste jag ge en eloge till Daniel´s mamma som faktiskt erkänner Daniel´s oengagemang men inte bidrar det till att hans prestationer höjs. Jag "hejade" på Ellinor och Tim-Joel men eftersom att Ellinor åkt hem finns det bara en värdig vinnare kvar...

Någon som håller med, eller som kanske till och med tycker att jag är helt fel ute? Skulle bli jätteglad om ni skrev vad som helst... ;)

Nu när väl datorn, internet och alla andra övriga tekniska apparater här hemma fungerar så ska självklart mobilen krångla. Helt plötsligt kan jag inte under några omständigheter komma åt mina kontakter, alla mina anteckningar är borta, den har konstant ingen täckning och som pricken över i:et går den inte längre att ladda. Jag har använt precis samma laddare varje gång jag laddar detta försök till en mobiltelefon och helt plötsligt får den för sig att jag har fel batteri i. Jag tror att jag blir galen, dessutom säger dom vi lämnade in mobilen till att det kan ta upp emot 4 veckor att reparera den! 4 veckor!!! Haha, det kanske bara är jag som börjar bli lite väl irriterad och otålig nu efter att alla tekniska apparater ska sluta fungera precis som om dom stått på kö efter varandra. Efter det här tycker jag faktiskt att det det får räcka.

(Jag blir lika trött på tekniska apparater som Thea och Nellie är i soffan) :P

Jag har så länge pratat om att jag ska utbilda mig till agilityinstruktör men nu ska det verkligen bli av. Utbildningen är, vad jag förstår det som, över två helger, 4-6 Mars och 8-10 April. Jag längtar så, kanske inte till själva utbildningen eftersom att den är över 2 heger och förmodligen inte alltför roande, men efteråt ;)

Samma plats ett halvår senare

Jag har ju som kanske är bekant en medryttarhäst, Tabasco. Han är en Welsh Cob vallack, född 1994 och är fux med 4 vita strumpor.


I stallet finns även ett brunt Arabiskt Fullblod, Wagabond


Ett skäcksto, Tequila, som förövrigt ägs av Tabasco´s ägares kusin XD


En New Forrest-korsning, Piazza, som har samma ägare som Tabasco


Ett 3-årigt "grått" sto, Courtney, men som kallas Cotta

Igår när jag red Tabasco passade jag på att ta kort på allt julpynt i stallet, dessvärre var det inte alls lika snyggt som det var förra gången jag var där, granris hade käkats, paket öppnats och stjärnor flyttats och detta var enbart hästarnas påhitt XD Tänke om hästar också hade lite känsla för smak och stil och inte bara känsla för vad som kan ätas, haha :P

Idag var jag ledig ifrån skolan igen eftersom att jag återigen fick chansen att följa med Thea och Nellie´s uppfödare på agilityträning för Jenny Damm. Hon är med i svenska landslaget och har vunnit både SM, NM och VM, med andra ord en otroligt duktig agilityförare.

Eftersom att vi lärde oss så otroligt mycket första gången trodde jag att vi inte skulle lära oss lika mycket idag, men jösses vad fel jag hade. Det var lika lärorikt idag som förra gången, hon har liksom förmågan att se det som andra inte ser, det som knappt märks men som betyder så otroligt mycket ändå ;)

Thea fick följa med idag också, och jag körde faktiskt ett lopp med henne för att få se vad "domen" blev för Thea i agility. Och nästan helt oväntat sa hon att Thea inte alls var ett "hopplöst fall" i agility, tvärtom, en hund med samarbetsvilja och en väldigt stark leklust vilket underlättar belöningarna och höjer förväntningarna. Så det var ju roligt att höra, kankse har jag trots allt "gett upp" agilityn med Thea alldeles för tidigt, både hon och jag har kommit undan för lätt. Så till våren ska jag faktiskt ge både mig och Thea en ny chans i agility, om en världsmästare i ämnet tycker att Thea verkligen har en chans, då kan man ju bara inte ge upp XD

Tyvärr har jag i nuläget inga bilder ifrån träningen idag så jag får bjuda på lite bilder jag tog imorse när jag var ute på långpromenad med hundarna istället :D Hoppas att det duger så länge! :P

För att återigen beklaga mig över att vi förlorat i princip alla bilder på Thea och Nellie när de var små så har jag i alla fall tagit kort på de kort som vi har skrivit ut sedan dess. Visst är dom söta? ;)
Thea





(Thea är andra från vänster, hunden som klart och tydligt har koll på läget och tittar in i kameran XD)

Nellie

Haha, har ni inget att göra och gärna vill ha ett gott skratt kan nu ju alltid kolla in länken nedan XD

http://www.youtube.com/watch?v=GYjB2L6G9fE&feature=player_embedded

Jag hoppas att ni inte tar illa upp om ni läser rubriken men jag hittade nyss en bild de tagit med min mobilkamera på deras väldigt kreativa omgjorda taco´s, eller ja, snarare före detta taco´s men som nu blivit omgjord till den nya succérätten "pizzaface" XD Haha, jag hoppas verkligen att ni läser det här, ni är bäst :P 

Idag hade jag ridlektion och fick för andra gången rida den relativt nya hästen Fabienne. Hon är väldigt trevlig att rida med ett otroligt stort steg, två galoppsrång och hon är redan vid andra sidan av ridhuset XD Dock är hon väldigt svår då hon ofta går och rycker/slänger med huvudet, vilket gör att man hela tiden tappar kontakten, men det gick bra mycket bättre än första gången, rolig är hon i alla fall. Hon är inte heller så lätt att sitta ned på eftersom att hon har ett så fruktansvärt stort steg men det är en härlig häst. Tog en bild på henne i stallet, lite dåligt ljus och som vanligt tagen med mobilkamera men visst är hon bara så läcker med de 4 väldigt höga vita strumporna? ;)

Sen vet jag inte om ni kommer ihåg det långa inlägget jag skrev för ett bra tag sedan om "Min andra stora passion" som handlade om hästar och ridning, även om bloggen egentligen är tillägnad Thea och Nellie så måste jag kunna "fylla ut" den med annat nu under vinterhalvåret då det tyvärr inte blir så mycket träning, tävling eller annat spännande med hundarna. Och varför då inte använda något annat som jag älskar som utfyllnad ;D Men i alla fall, jag berättade då om min stora kärlek (XD) en mörkbrun arg ponny som jag bara älskar på ridskolan, Atlas <3 Efter alla gånger våran dator krashat har jag inte kvar några bilder på mig och Atlas och passade därför på att störa honom lite idag mitt under kvällsmaten för att knäppa ett par kort på honom. De 3 bilder jag tog blev allt annat än bra men är än så länge det enda jag har av ponnyn jag älskar mest! :( Jag måste ju ändå få visa upp min guldprins för er XD


(En väldigt suddig bild men man ser i alla fall hans ljusbruna mule ;)

Jag tror och hoppas att jag och min familj inte är de enda som pratar barnsligt med hundar (eller djur överhuvudtaget) och som ofta kallar dom för allt annat än vad de egentligen heter. Jag tänkte dela med mig av vad som Thea och Nellie brukar kallas för, till vardags... XD (Thea´s smeknamn är alltid först i kombinationerna ;) Och innan vi döpte om dom hette egentligen Thea, Lina och Nellie hette Afrodite.

Theutten & Nellutten Är inte helt ovanligt att de kallas för, mamma råkade någon gång kalla dom för utten och sen har det bara utvecklats till detta XD
Pruppen & Fisen Är inte direkt namnen man vill råka säga i fel situationer som t.ex. på promenader, ropar man "Pruppen & Fisen" antar jag att ni förstår att man får en hel del blickar efter sig ute på promenaderna.
Tant & Tönt Mycket lika namn som väl stämmer överens med deras personligheter ;)
Bithbull & Snällbull Eftersom Thea är lite "bitchig" av sig kallas hon ofta för Bitchbull (istället för Pitbull), att Nellie blev en Snällbull föll sig naturligt utifrån hennes personlighet
Theo & Nils Haha, självklart måste man se vad deras namn blir fast med det lite mer maskulina stuket, hade Thea och Nellie varit hanhundar hade de definitivt hetat Theo och Nils XD
(Knubb)sälen & Giraffen Inte så mycket att säga om dessa smeknamn, hade Thea och Nellie varit andra djur hade de självklart varit en säl och en giraff, den osmidige och den långbente

Tur att Thea och Nellie inte kan läsa, annars hade jag nog fått världens utskällning efter det här inlägget, smeknamnen kanske inte direkt utstrålar deras bästa sidor, men jösses vad jag älskar dessa hundar <3 Kanske tycker dom om mig lite i alla fall, även efter detta XD

Foto: Emmy Landqvist

Just nu har jag så fruktansvärt mycket att göra i skolan att jag i princip inte hinner med någon bloggning överhuvudtaget så jag hoppas att ni har överssende med det, jag hoppas och tror att ni kommer att få se förbättrning nästa vecka och under jullovet... :)